Effektivitetsskäl, sade Bull

Leif Lewin gör sig idag på DN Debatt till talesman för det kanske allra dummaste argumentet för Lissabonfördraget: att det skulle göra EU ”effektivare”. Det är förvisso alldeles sant att majoritetsbeslut på fler områden skulle göra EU ”effektivare” på att producera nya lagar, regleringar och direktiv.

Problemet, och det är ett högst påtagligt problem, är bara att EU redan idag är hypereffektiva mätt i att åstadkomma beslut om nya lagar. Detta leder till stora kostnader och effektivitetsförluster. De senaste tio åren 1998-2008 har EU stått för över 70 procent av regleringsbördan mätt i kumulativa kostnader i Storbritannien (källa: Open Europe). Vare sig objektiva mått eller en fråga bland folk ger vid handen att EU lagstiftar för lite och lägger sig i för få saker, det ”problem” som Lissabonfördraget försöker ”lösa”.

Lewin missar också att en demokratisk konstitution måste ha andra och nödvändiga beståndsdelar än majoritetsbeslut som EU fortfarande saknar, framför allt en avgränsning av makt och befogenheter och en maktdelning mellan institutioner. I EU är tvärtom allt riggat för att expandera makt och inflytande (integrationstanken), vilket Lewin själv beskriver väl, och institutionerna håller varandra om ryggen i detta syfte. Lissabonfördraget öppnar snarare nya dörrar för maktexpansion utan att ens behöva gå via nya fördrag.

Det finns heller ingen exekutiv att ställa till svars i allmänna och fria val mellan politiska alternativ, och därmed ingen möjlighet att bedöma en politisk helhet och sätta stopp för maktapparatens framfart. Det bästa alternativ vi haft till detta har varit de nationella folkomröstningar om EMU och diverse fördrag där motviljan mot den nuvarande maktexpansionen och regleringsivern tydligt framgått, men lika tydligt negligerats av EU och nationella regeringar.

Allt som finns är en väloljad regleringsapparat som Lewin vill tjuvtrimma ytterligare några varv, även om det innebär att köra över folkviljan. Som demokratisyn är det närmast nyspråkligt.