Bodström och knarket
Det har skojats rätt mycket i dag om Thomas Bodströms plötsliga vägran att göra ett drogtest – en vägran som plötsligt infann sig när han fick veta vilka substanser som skulle synas i testet.
Men det han gjorde borde vi alla ha rätt att göra. Att straffas för brott man bevisligen har begått mot andra är en sak. Att påtvingas ett test som ska avslöja huruvida man begått moralbrott mot sig själv är en helt annan.
Att skratten är så råa i dag beror dock mest på att Bodström själv är en onyanserad anhängare av diverse integritetsvidriga tvångsmedel. Att Bodströmsamhället kom att heta som det heter är liksom ingen slump.
Det har dock funnits en annan Thomas Bodström, en som i slutet av nittiotalet sågade svensk narkotikapolitik i idétidsskriften Liberal Debatt. Då lät det såhär
”Sedan 1988 är även konsumtion av narkotika olaglig i Sverige och från 1993 kan man dömas till fängelse för det. Kriminaliseringen av konsumtion av narkotika har inte resulterat i en minskning av missbruket utan är mer ett utslag av politisk opportunism. Ingen narkoman slutar att missbruka heroin för att han riskerar att åtalas för det. Det är alltså en helt meningslös reform. Tvärtom har det i en alldeles färsk doktorsavhandling (”Polisen och narkotikaproblemet”), av sociologen Anders Kassman, kunnat konstateras att den nuvarande narkotikapolitiken i stället har inneburit att Sveriges 20 000-25 000 tunga missbrukare har uteslutits ur samhället.”
Denna mycket vettiga och nyanserade åsikt var dock det första som åkte ut genom fönstret när allas vår Bodström rekryterades till regeringen. Sedan dess står Bodström för exakt samma politik som han i sin artikel kritiserade Laila Freivalds och Gun Hellsvik för.
Därmed är den verkliga storyn inte att Bodström vägrade att underkasta sig ett drogtest. Den rätten har vi alla, och bör ha även i framtiden. Den verkliga storyn är att han är en hycklare av stora mått.
Ps. Bodströms debattartikel finns återgiven i sin helhet på, av alla ställen, Swecans hemsida. Läs gärna.
@Magnus:
Nej, det är inget riktigt brott. Det är bara ett brott i politikers huvud. Din kropp, ditt ansvar.
Jag tror faktiskt inte på den mycket populära teorin att det är när sjuksköterskan nämner benzo så backar han ur. Snarare blev han överrumplad och chickade ur så fort hon hade talat färdigt. Bara mina 2 ören
Att Bodström hoppade av drogtestet när han fick klart för sig vilka substanser som kunde mätas, det framgår helt klart av inspelningen. Detta avhopp har inget med frivillighet vid drogprover att göra, då skulle han ha sagt ifrån redan från början. Är detta en man att lita på? Absolut inte!
Bodström: Nej, jag struntar i det. Jag känner inte för det nu, jag känner att det blir för personligt och jag känner mig genomsvettig med skjorta och allting
Vi sossar lovar att drogtester blir bara opersonliga och alla ska ha fräscha skjortor och kallingar. :-)))
”Moralbrott mot sig själv”, skriver du… Det är väl ett ”riktigt” brott att ta knark, eller?
Det förefaller uppenbart att Bodström insåg att han inte skulle klara testet, varpå den pinsamma helomvändningen ”under galgen”.
Vad som gör det viktigt förutom det rena ”gotcha” i situationen mot förgrundgestalten bakom ”Bodströmssamhället” är ju att detta kan vara Sveriges nästa statsminister (om alliansen vinner i år) vilket gör det hela betydligt mer allvarligt både för Bodström själv men även för sossarna.
Hans omedelbara handlande nu kring detta kan alltså få stora följder.
eko: Tja, det är ju en hel del som är motiverat när det handlar om anställningar men som inte är motiverat i lag. Att man måste gå upp i tid, t.ex. 🙂
Rulle: Det är inte bra att politiker får läsa 1984, de kommer bara använda den som inspirationskälla.
Drogtest (och för den delen alkolås, etc.) kan vara motiverat när det handlar om anställningar där man riskerar andras liv om man drogar sig lite för mycket. Frågan är bara om justitieministerposten ingår i den kategorin? 😉
Bodström är inmålad i ett hörn och visst är det lätt att förstå att många gläds åt att se denna tragikomiska scen med tanke på hans politiska agenda. Men i grunden är det djupt tragiskt att vi nu nått en punkt i vår samhällsutveckling där övervakning av medborgarna accelererar och politikers distanslöshet till den ökar i samma takt. Det är en skarp varning för alla som fortfarande tror på det socialistiska experimentet. Eftersom vi gillar att införa dagar då vi uppmärksamma saker, exempelvis semlor och sånt, så kanske det är lämpligt att någon dag under varje år ägna en tanke åt denna avgörande fråga. Varför inte tillägna denna dag i framtiden åt Orwell och hans bok 1984, vilket nog kan klassas som den viktigaste boken i mänsklighetens historia. Riksdagen tar en ledigt denna dag varje år och alla politiker är skyldiga reflektera över denna bok och förhörs sedan av medborgarna i kammaren under kvällen.