Regleringar smakar illa

I Glädjedödarna frilägger Svensson mekanismerna bakom paternalismen och skärskådar effekterna av den förmenta omsorgen. Resultatet är en mycket god argumentsamling mot förbudspolitik.

Per Gudmundsons omdöme om Glädjedödarna på SvD:s ledarsida idag i en läsvärd krönika om friheten till glittrig lådvinsdesign och hur regleringar och restriktioner leder till mat som smakar kartong.

Glädjedödarna – en bok om förmynderi köper du exempelvis hos Kulturbutik (37 kr), Megastore (39 kr), Adlibris (44 kr), Bokia (45 kr), CDon (49 kr), Ginza (49 kr), Bokus (51 kr) eller Timbro (69 kr).

Moralisten som trotsar all beskrivning

Jag slapp i alla fall skjuta mig efter helgens miljöpartistämma. Det blev inte det kvinnliga språkrör jag helst hade velat, men det blev i alla fall inte miljöpartiets folkhälsotalesperson Gunvor G Ericson. Det är jag mycket lättad över.

Nog för att Ericson verkar vara en öppenhjärtig och ärlig person som säkert på många sätt är en förtjänstfull politiker. Men ibland kan man få för mycket även av den varan, särskilt när personen i fråga alltid har fel i sak.

När Ericson idag ryckte ut till försvar för Systembolagets förslag om extraskatt på lådvin (som om de inte räckte med 22 kronor per liter som staten förser sig med i alkoholskatt idag) är det en lämplig illustration.

Varför ska då staten införa denna extraskatt på lådvin? Ja, Ericson börjar såklart med myten om de 400 000 barnen i familjer med åtminstone ”riskbruk” av alkohol. ”Riskbruk” betyder att man som förälder någon gång i månaden dricker sig berusad (mer än fem flaskor öl). De enda som har problem med det torde vara puristerna på Folkhälsoinstitutet. Men med en så vid definition kan de få många barn att oroa sig över och föräldrar att moralisera för. Skit i de betydligt färre men allt för många barn som verkligen far illa av att föräldrarna super när det finns en hel befolkning som kan uppfostras med lådvinsskatter. Så ser förmyndarlogiken ut.

Ericson motiverar också en extraskatt med ”kopplingen till våld”. Rätt sadistiskt med tanke på att kopplingen till våld är att samtidigt som vi dricker mer vin och öl (och mer alkohol totalt), så minskar det alkoholrelaterade våldet markant i Sverige. 20 år med ett rikare utbud av öl och vin, bland annat genom de populära lådvinerna, har minskat spritens andel av konsumtionen och även det alkoholrelaterade våldet. Det visade BRÅ i en rapport (2011:5)  här om veckan. Så vad händer med det minskande alkoholvåldet om vi gör det populäraste vinet relativt sett betydligt dyrare? Den frågan borde bekymra mer.

Ericson stannar dock inte vid att oroa sig över våld och berusning. Det finns fler anledningar att bekämpa lådvinet: ”också det som få talar om att alkohol har högt kaloriinnehåll.” Jävlar i min lilla låda. Vi kan ju bli tjocka av att dricka vin (som dock är betydligt kalorisnålare än öl att berusa sig på). Därför ska det alltså beskattas. Med den logiken är steget inte långt till straffskatt på alla godsaker.

Om ni inte tål mer ärlighet om hur många skäl Gunvor Ericson ser att beskatta och peta i dina vardagsbeslut är det nog bäst att

S

L

U

T

A

L

Ä

S

A

.

Inte för att det hindrar henne. Ericson har ytterligare ett skäl att vilja extrabeskatta lådvin. Här kommer det:

Vin är dessutom godast om det inte stått länge i öppnad förpackning.

Hon har förvisso en poäng, men kan det illustreras tydligare att Gunvor G Ericson tänker beskatta, reglera och ge sig på allt som inte faller henne i smaken? Och just henne har miljöpartiet utsett till talesperson i just folkhälsofrågor. Undra på att vi har förbudsrace i politiken.

Uppdatering: Jag har lagt ett dedicerat exemplar av Glädjedödarna – en bok om förmynderi på lådan till Gunvor, med förhoppning om att hon ska komma på frihetligare tankar. Boken kan köpas hos Kulturbutik (37 kr), Megastore (39 kr), Adlibris (44 kr), Bokia (45 kr), CDon (49 kr), Ginza (49 kr), Bokus (51 kr) eller direkt från Timbro (69 kr).

Fråga: Är förmynderi verkligen enbart skadligt?

Börjar få in lite respons på min bok Glädjedödarna. Bland annat en intressant fråga som man ofta får när man intar en principiell hållning. Leder den verkligen inte till några problem och är den alltid rätt?

Fråga: Är verkligen förmynderi ENBART skadligt, i ALLA lägen? Och finns det ingen liten trade-off som bör göras, i något läge, mellan förmynderiets negativa verkan, och eventuella goda värden av annan natur som kan uppnås med lite förmynderi?

Svar: Nej. Jag försöker vara väldigt tydlig med att spalta upp fördelar och nackdelar med de olika politiska åtgärder som står till buds. Faktum är att förbud, skatter och monopol fungerar som restriktioner på konsumtionen i varierande grad. Mest initialt och inte alls så mycket att konsumtion eller de problem som följer därav försvinner, men de har den effekten. De har också en massa andra effekter som inte är så trevliga. Där är trade-offen (givet att man ser minskad konsumtion som problem, det kanske inte är uppenbart bra att radio- och tv-monopol begränsar sportsändningar eller andelen utländska program till exempel). Tyvärr framställs det ofta i folkhälsotermer som att konsumtionsminskningen är den enda relevanta storheten, och den överdrivs ofta betydligt.

Jag går också igenom vilken kategori förbud som kan fungera, nämligen de som har stor acceptans och gäller något som människor är rätt likgiltiga inför. Rökförbudet på krogar och restauranger blev rätt trevligt, får även en principiell förbudsmotståndare medge. Och jag tror att det är rätt få som svär över bilbälteslagen idag. Det hindrar inte att när den kom sjönk olyckorna snabbare i länder utan lag, eller att förbudet idag förmodligen skulle kunna avskaffas utan att särskilt många skulle köra utan bilbälte.

Den enda åtgärd som tycks ha inga eller direkt kontraproduktiva effekter är informationsåtgärder. De finns kvar bara för att de ökar acceptansen för politiska restriktioner.

I ideologikapitlet går jag igenom ett antal argument för att man ändå bör vara emot förmynderiet som princip, fast en del åtgärder mycket väl kan ha vissa positiva effekter eller åtminstone går att leva med. Det handlar om att restriktioner blir motivering för att göra fler restriktioner. Dels skapas en byråkrati som är intresserad av att utreda och föreslå nya åtgärder eftersom mycket ändå handlar om symbolpolitik. Dels blir inskränkningar argument för inskränkningar på andra områden. Avsteg från en princip etablerar en ny princip, exempelvis att staten ska skydda oss mot det som är skadligt för oss. Så argumenteras för fettskatt eftersom ”Vi har ju tobaks- och alkoholskatt.” Och att vi har lagar om säkerhetsbälte motiverar än idag allsköns lagstiftning. Fast den lagen i sig var onödig och kanske temporärt rent kontraproduktiv.

Så argumenten för en frihetsprincip är verkligen inte att den löser alla problem eller att den i alla enskilda sakfrågor fungerar bäst, men att den ändå på det hela taget är bättre än en politisk prövning i alla enskilda fall med det svaga skydd för en personlig frihet som inte enkelt låter sig aggregeras i siffror eller förstås av en politisk församling. Detta förstärks av att de politiska åtgärder som står till buds förvisso minskar konsumtionen något, men har ett antal otrevliga bieffekter.

Det är ungefär som frihandeln som princip. Det finns en del teoretiska exempel där en optimal tull skulle kunna berika ett land mer än helt fri handel och säkert några enstaka fall där det även i praktiken skulle fungera så med ett tullskydd eller handelshinder. Men erfarenhet och empiri pekar ändå på fördelarna med en robust frihandelsprincip genom att den är enkel, demokratiskt kontrollerbar, inte kan utnyttjas för att gynna särintressen på allmänhetens bekostnad och på det hela taget leder till goda utfall. Dessutom handlar de faktiska restriktionerna av handeln inte alls om de tänkta teoretiska fall där de skulle vara en vinst för landet som inför dem, utan tvärtom på produkter som är en rejäl ekonomisk förlust. Exempelvis är västerländska tullar, tvärtemot teoretiska argument, högst på enkla varor som textilier och jordbruksprodukter som vi enligt ekonomisk teori borde importera.

Glädjedödarna – en bok om förmynderi köper du exempelvis hos Kulturbutik (37 kr), Megastore (39 kr), Adlibris (44 kr), Bokia (45 kr), CDon (49 kr), Ginza (49 kr), Bokus (51 kr) eller direkt från Timbro (69 kr).