Köp något idag – Neo till exempel

Idag är det ”Buy something day”, vilket uppmärksammats av några entusiaster på Facebook. En dag när man kan visa sin uppskattning för handelsutbyte över gränser och ömsesidigt berikande
genom en enkel kapitalistisk handling.

Här på Neo är vi främmande för keynesiansk vurm för konsumerandet i sig. Istället föreslår vi konsumtion som också är en framåtsyftande och omtänksam investering i din egen eller någon annans välbefinnande och tankevärld. En årsprenumeration på Sveriges vackraste samhällsmagasin för bara 295 kr.

God julhandel!

Det sista vi vill ha i kristider är en reformvillig pragmatiker

Podcastprogrammen EconTalk med programledaren Russ Roberts rekommenderas varmt. Ett program från förra året som jag lyssnade på häromdagen rekommenderas särskilt varmt. Där intervjuas ekonomhistorikern Amity Shlaes  om sin bok ”The forgotten man” som vänder upp och ner på många invanda föreställningar om den stora depressionen i USA på 1930-talet och politikernas roll.

Särskilt intressant är hur Franklin D Roosevelt hanterade krisen. Han prövade i princip alla åtgärder som fanns, vräkte ut pengar, inrättade reglerings- och planeringsbyråer, samlade näringslivet till samtal och samförstånd för att i nästa ögonblick förfölja vissa företagsledare och hetsa mot ”de rika”. Han var helt enkelt en modig och framåt ledare, redo att pröva allt i sin ”New deal”.

Resultatet av denna politik blev att krisen förlängdes, enligt en studie med så mycket som sju år. Det är egentligen inte så konstigt om man tänker efter. En total öppenhet för politiska ingrepp innebär att varje affär du gör utifrån dagens information kan vara värdelös imorgon när staten gått in och förändrat villkoren. Därför avvaktar man tills staten agerat, eller försöker spekulera och påverka hur staten ska spendera sina pengar istället för efter vad kunderna efterfrågar. Det är därför alla biltillverkare nu trängs i Washington och i riksdagens korridorer på jakt efter bidrag. Bästa sättet för en stat att förlama en ekonomi i kris är alltså att göra, och säga sig vara beredd att göra, allt.

Marknaden har alltid fel, eller: Hur man än vänder sig…

Det svänger snabbt i åsiktskonjunkturen. Kommer ni ihåg Barry Schwartz? Hans bästsäljande bok ”The paradox of choice” hävdade för några år sedan att vi levde under ”valfrihetens tyranni” där vi utkastade i stormarknadens hav av valmöjligheter omöjligen kunde orientera oss, och därför blev olyckliga. Det var naturligtvis marknadens fel.

Denna position är sååå 2006. I Aftonbladet idag vädrar kolumnisten Monica Gunne
den nya bilden av matbutiken, en bild hon fått från Mats-Eric Nilssons ”Äkta vara”. Dina steg är räknade, likaså ditt blickfång och hur du reagerar på ljud och dofter. Allt är manipulerat. ”Och där kommer du in på Ica och tror att du fattar dina egna beslut”. Det är naturligtvis också marknadens fel.

Precis som Schwartz var tvungen att fabulera ihop en bild av frihet som ett tillstånd av maximala momentana valmöjligheter, där till och med självvalda giftermål sågs som ofrihet, så har Gunne fantiserat ihop en konspiration där beteendevetare, antropologer och högteknologi samlats för att fylla en hel affär med saker hon inte vill ha och inte behöver. Bara för att jäklas. Och precis som professor Schwartz efter sin eländesbeskrivning konstaterade att det för att hantera den enorma valfriheten räcker med att inte lägga maximal tankemöda på alla beslut, så räcke det enligt Gunne, som läst sin Mats-Eric Nilsson, med att ha en skriven lapp med vad man ska handla för att kunna hävda sin valfrihet.

Det är nästan så att vi kan det här manuset till den politiska kiosklitteraturen nu. Problemet är alltid stort (fast alla har inte fattat det än). Men du kan lösa det med väldigt enkla medel (fast alla har inte fattat det än). Och marknaden är alltid skurken.