Propaganda

Nio år och ett antal toppmöten och planer tog det för EU-byråkratin att nå fram till en ny propagandakampanj, för ekologisk mat. Deltagarna vid EU-toppmötet i Göteborg 2001 tuggade i sig förslaget via the European Union Strategy for Sustainable Development. Det passerade the Sixth Community Environment Action Programme i EU-parlamentet och Europarådet 2002, och blev en del av 2003 års reform av den gemensamma jordbrukspolitiken, liksom av den nyligen framtagna the Environmental Technologies Action Plan.

Slutligen kom det ut ur den överstatliga samhällskroppen som ett tillägg till Council Regulation (EC) No 2826/2000, som gav EU-kommissionen vidare befogenheter för en kampanj i alla medlemsländer till konsumenter, skolkökspersonal och andra aktörer i näringskedjan som i flera år och flera gånger om året ska få oss att äta ekologiskt. (Denna byråkratiska spjälkningsprocess kommer ni inte att få se i pedagogiska färgbilder, men den finns som pdf.)

Nu är slutprodukten här. Du kan se dina skattepengar i arbete i reklamfilmer för olivolja och pedagogiska Hajk-produktioner om hur man gör öl. Lite mer intressant är den tecknade reklamfilmen, uppenbart riktad till minderåriga. Ska bli intressant att se vad barnreklamshatande miljöpartister säger om den. Mest parodiska är utan tvekan reklamjinglarna på styltig Stasi-svenska. Lyssna exempelvis på Middag med levande ljus, ”grädden på mosen” i att spendera skattepengar på propaganda.

Vill man veta något om ekologisk mat kan man med fördel läsa Gödsla med kattskallar  hos Fredrik Westerlund (som gjort efterlängtad bloggcomeback). Vad gäller EU:s propagandakampanj är jag mest intresserad av vad den kostar, och vad i hela friden svenska EU-parlamentariker tänkte på när de röstade igenom det här spektaklet.

(Detta med att vända sig till barn är inget ovanligt för EU:s propagandister, här Inflationsmonstret.)

Systembolaget får med rätta kritik för sitt senaste propagandistiska övertramp. Moderaternas rättspolitiske talesman, och tidigare ledamot i alkoholsortimentsnämnden, Henrik von Sydow kritiserar att ett statligt bolag lägger miljoner på att driva kampanj i en politisk fråga: alkoholmonopolets bevarande. Det ska bli intressant att se vilket svar han får på sitt brev.

Annonsen sprider en i bästa fall inkomplett och överdrivet glättig bild av det svenska alkoholmonopolets framgångar. Utan att ha några egna propagandamiljoner till förfogande bjuder jag istället en ambitiös och kompletterande historik, Att dricka i DDR-Sverige.

Filmen ovan är rolig, pricksäker och relevant, ja åtminstone för Jan Myrdal, Aftonbladets kultursida och kanske någon ytterligare folkmordsförsvarande kommunist. Och medlöperiet med diktaturer förkommer även idag, eller hur Johan Staël von Holstein. Fast det är ju tryggare att driva med det enda 68-skägg som inte gjort avbön för gamla försyndelser. Det gör nu myndigheten Forum för levande historia som reklam inför en utställning, Middag med Pol Pot som även den verkar intressant.

Men det är samtidigt inte så lite obehagligt att en myndighet med mångmiljonbudget inte bara bildar opinion, utan polemiserar mot en namngiven författare. Man må tycka vad man vill om Jan Myrdal, men när staten i en propagandafilm utmålar honom som folkfiende och mordmedlöpare, då är det ett grovt övertramp i det fria samtalet, nästan lite, ja, Jan Myrdalskt. Och det sätter fingret på något man måste hålla i minnet även när man gillar budskapet och skrattar med, ja särskilt då: Staten och myndigheter ska inte bilda opinion.

Lägg ner Forum för Levande historia.