Neo avslöjar: Tidskriften Manas verkliga kvalitetsproblem

Tidskriften Mana har anklagats för antisemitism och kvinnofientlighet. Men tidningen har ett betydligt större journalistiskt kvalitetsproblem – enligt uppgifter till Neo är en av grundarna och profilskribenterna i Mana i själva verket påhittad. 

 
Den omdiskuterade tidskriften Mana grundades 1998 av tre personer: den nuvarande chefredaktören Babak Rahimi, journalisten Lotta Kubiak och iransk-svenskan Sharare Irani.

Sharare Irani var under de följande åren en av tidningens mest profilerade och frekventa skribenter.

Problemet är dock att Sharare Irani inte existerar. Det var i alla fall innehållet i ett nyhetstips som nådde Neo i mitten av veckan.

Därför ringde Neo runt till ett flertal medarbetare i Mana. Under den rundringningen fick undertecknad ett samtal med Lawen Mohtadi. Lawen Mohtadi arbetade som redaktör på Mana under större delen av 2004, och åren innan dess som skribent på frilansbasis och medlem i redaktionen. Numera är hon frilansjournalist som regelbundet medverkar i radions P1 och tidskriften Arena. Hon är också redaktör för den feministiska och antirasistiska tidskriften Slut.

Lawen Mohtadi bekräftar att Sharare Irani inte finns. Enligt Mohtadi är Sharare Irani chefredaktören Babak Rahimis påhittade alter ego.

 Hur vet du att Sharare Irani är en påhittad person?

- Babak Rahimi berättade det för mig när jag jobbade på tidningen. Han erkände också öppet att det var han själv som skrivit alla Iranis texter.

Hur säker är du på att Babak Rahimi har skrivit Sharare Iranis texter?

-  Jag är hundra procent säker. Vi diskuterade det här vid minst två tillfällen.

Enligt uppgifterna till Neo skulle motivet till Babak Rahimis alter ego vara att skaffa tidningen legitimitet i vissa frågor, genom att Irani påstås vara kvinna, kurd och feminist.Det gav också tidningen trovärdighet att ha en medarbetare som kunde rapportera direkt från Iran.

Av de övriga medarbetare på Mana som Neo talar med är det  ingen som säger sig känna till Sharare Irani, trots att hon alltså ska ha grundat tidningen och medverkat flitigt som skribent. Flera av dem är uppenbart ovilliga är uttala sig, eller menar att de inte ens hört namnet.

Vid ett tillfälle har dock Sharare Irani skrivit i Mana tillsammans med en annan kvinnlig skribent. När Neo når skribenten berättar hon att hon själv upptäckte sitt namn under artikeln ”när jag googlade mitt eget namn en fredagkväll”. Hon säger sig ha blivit väldigt förvånad, eftersom hon inte skrivit artikeln eller haft med den att göra. Däremot hade hon under en tid på 90-talet ett förhållande med Babak Rahimi.

Den kvinnliga skribenten vill inte kommentera uppgifterna om Sharare Irani, eftersom hon ”lämnat det där bakom sig och vill att det ska förbli så”. Samtidigt säger hon att hon ”väntat länge på att någon journalist skulle ringa och fråga om det här”.

En enda av de Manamedarbetare som Neo når känner till Sharare Irani, och påstår sig ha träffat henne. Det är medgrundaren Lotta Kubiak, som idag bor på Hawaii. I två mycket upprörda mejl antyder hon att Neos skulle ha rasistiska motiv att skriva om Mana, och förklarar att hon inte tänker lämna ut kontaktuppgifter till Irani(hela mejlväxlingen kan läsas här).

Vid en första påringning hävdar även Manas chefredaktör Babak Rahimi att Sharare Irani finns, men att hon befinner sig utanför Sverige. Enda sättet att kommunicera med henne är via Rahimi själv.

Vid en andra påringning, när Neo berättar att uppgifterna härrör från en tidigare redaktionsmedlem, säger Rahimi plötsligt att Irani är en pseudonym. Men han vill av säkerhetsskäl inte ange hennes riktiga namn, eftersom hon är illa sedd av regimen i Iran. När Neo ber honom att på något annat sätt bekräfta att det finns en person bakom pseudonymen säger han nej. ”Har du trovärdiga uppgifter tycker jag att du ska publicera dem. Då tänker jag komma med ett bemötande.”

Enligt den intervju som Rahimi gjorde med Sharare Irani - som enligt uppgifterna till Neo alltså skulle vara en intervju med Babak Rahimi, av Babak Rahimi - i Mana våren 2006 sitter hon i politbyrån för det iranska kommunistpartiet IFCL. I öppna källor på Internet finns mycket knapphändiga uppgifter om IFCL. Partiets webdomän – www.fedayi.org – innehas dock av Manas ägarförening.

I ett tredje samtal ber Neo Babak Rahimi att förmedla kontakt med någon annan av medlemmarna i IFCL:s politbyrå. Han avböjer.

I morgon fredag fattar Kulturrådets styrelse beslut om vilket belopp Mana ska tilldelas i kulturtidskriftsstöd. Enligt den regeringsförordning som ligger till grund för rådets arbete ska stödet ”främst främja hög kvalitet”.

Fotnot: Lawen Mohtadi har fått läsa artikeln och godkänna sina citat före publicering.