Varför har antalet självmord minskat?

De senaste tjugo åren har antalet självmord minskat drastiskt i Sverige. Trots ett antal olika försök att förklara det med politik verkar det vara en teknisk förklaring som är överlägsen.

av Benjamin Juhlin

Vad säger statistiken?

År 1980 begick 2 237 svenskar självmord, en siffra som 2013 fallit till ungefär 1 600. Med tanke på den kraftiga befolkningsökningen är det en än mer påtaglig förändring. Antal självmord per 100 000 invånare (vilket man kallar SM-tal) föll mellan 1980 till 2013 från 33,3 till 20,1. 

De senaste två åren har antalet självmord ökat något, 2011 var SM-talet så lågt som 17,7, men trots en liten ökning är det alltså fortfarande långt ifrån de tidigare nivåerna.

Trots denna minskning är självmord fortfarande en relativt vanlig dödsorsak i Sverige. Bland män 15–44 år är det den enskilt största dödsorsaken. Män begår generellt oftare självmord än kvinnor, vilket ibland har tolkats som att män skulle vara mer plågade av psykisk ohälsa än kvinnor. Så är det inte. Tvärtom så är kvinnors psykiska välbefinnande sämre och antalet självmordsförsök är högre bland kvinnor än bland män. Det är -framför allt bland gruppen unga kvinnor som läget är som värst.

Vad förklarar minskningen?

Det finns ett flertal olika förklaringar. En av de mer accepterade är att minskningen skett tack vare att bruket av antidepressiva mediciner ökat sedan 1990-talet och att medicinerna samtidigt blivit
mer effektiva.

Under 90-talet kom en ny grupp av antidepressiva läkemedel, så kallade selektiva serotoninåterupptagshämmare, SSRI. På läkemedelsförpackningarna stod namn som Cipralex, Cipramil, Seroxat och Zoloft. När de första antidepressiva läkemedlena kom under 50- och 60-talet var biverkningarna ganska kraftiga. Med SSRI-läkemedlen siktade man bara in sig på att höja serotoninet, då undkom man dessa problem.

De finns undersökningar som stöder hypotesen att psykofarmaka bidragit till minskningen. En studie av läkemedlen Prozac och Venlafaxin (som förvisso hämmar återupptaget av både serotonin och noradrenalin) som innehåller data från 9 000 patienter visar att medicinerna såväl lindrade depressioner som minskade antal patienter med självmordstankar. (Men det ska samtidigt nämnas att självmordsrisken kan öka precis vid insättning av läkemedlet.)

Dock dras dessa undersökningar med rätt stora metodmässiga problem. Det är svårt att dra slutsatser om en grupp som fått antidepressiva mediciner blivit hjälpta eller inte, eftersom man redan förväntade sig att de skulle vara överrepresenterade i självmordsstatistiken. Att göra kliniska experiment där man ger en kontrollgrupp placebo är problematiskt av etiska skäl. Därför är man inte absolut säker på att antidepressiva läkemedel minskar självmorden, men man vet att depression orsakar självmord, och att antidepressiva läkemedel lindrar depression, och har därför dragit slutsatsen att antidepressiva förhindrar självmord.

I Sverige har också självmorden minskat under en period då utskrivningen av antidepressiva läkemedel gått upp. Professor Göran Isacsson anser sig ha bevisat sambandet i en studie publicerad 2010.

Vad finns det för alternativa
förklaringar?

Det finns som alltid ett antal konkurrerande förklaringar. Från ett mer materialistiskt perspektiv har vissa forskare försökt beskriva självmord som någonting som är en del av en bredare samhällsutveckling.

Sociologiprofessorn Thor Norström har försökt förklara att självmorden inte ökade utan tvärtom minskade under 90-talet, trots ekonomisk kris. Norströms förklaring är att välfärdssystemen var välutbyggda. Det är möjligt att utbyggda välfärdssystem skulle kunna förklara varför självmorden inte ökade drastiskt under 90-talet, men eftersom självmorden minskade skulle det krävas att välfärdssystemen gjorde det trevligare att vara arbetslös än att ha arbete. Det förefaller osannolikt.