Valraketerna som aldrig lyfte

Partipolitik

av Andreas Ericson

Ibland kan de vanliga partierna kännas lite trötta. Kanske är det därför som uppstickare som Piratpartiet och FI lyckats så bra de senaste åren? Men det är inte alla nykomlingar som lyckas. Vår historia rymmer en del havererade uppstartprojekt. Många har känt sig kallade – långt ifrån alla har blivit valda. Andreas Ericson Valraketerna som aldrig lyfte Christian Gergils Linda Rosing Ian Wachmeister EAP Sven-Erik Varvsrebellen Olsson  Unika partiet Fria Listan  Nya Medborgarpartiet Neo nr 5 2014

1994: Nya Medborgarpartiet

Sven-Erik Olsson gick i Karlskrona under namnet ”Varvsrebellen” efter ett misslyckat försök att starta ett folkligt uppror mot direktörernas fallskärmsavtal. Inför valet 1994 grundade han tillsammans med ett annat lokalt original Nya Medborgarpartiet och hoppades på 25 procent av rösterna. (Kompanjonen hade i sin tur valts bort som lokalordförande för Ny Demokrati efter att i ansökan ha förklarat sig vara ”bra på att elda massorna”. NyD gav i stället uppdraget till en lokal nazist som senare dömdes för bankrån.)

Några 25 procent blev det inte och Varvsrebellen driver numera ett framgångsrikt konferenshotell dit även direktörer är välkomna. ”Då fördubblar vi priset och försöker tala dem tillrätta med vanligt sunt bondförnuft”, förklarade han för Blekinge Läns Tidning 2010. Partibrodern grundade sedermera ett ”Ero-center” där traktens ungdom bjöds in för att lära sig ”onera”.

Valresultat: 77 röster

1998: Det nya partiet

Ian Wachtmeister lät sig inte nedslås av att det första försöket i politiken med Ny Demokrati slutade snöpligt. Redan till valet 1998 var han tillbaka med ett nytt parti som fantasieggande nog döptes till Det nya partiet. Programmet hade vissa  likheter med Ny Demokratis, men tonen mot invandring var skarpare.

Den här gången var dock medierna inte lika sugna på att lyfta fram grevens politiska strävanden, men protesterande vänsteraktivister lyckades ändå göra sommarens valturné till en följetong. Sålunda utbröt vilda kravaller på flera håll och i Nynäshamn sade sig Wachtmeister till och med ha blivit hotad med hagelgevär under ett offentligt möte. Bakom störningarna låg enligt partiledaren ”Veganer, kommunister, antifascister, jämt och ständigt dirigerade av Ung vänster med SSU som tillbakadragen observatör”. ”Vi fick själva knuffa undan huliganerna med höger hand och hålla mikrofonen med den vänstra”, klagade Wachtmeister efteråt.

Trots eller tack vare dessa uppträden blev det inte mer än en halv procent av rösterna.

Valresultat: 25 276 röster.

2002: Fria listan

När det nya partiet Fria listan lanserade sig sommaren 2002 kommenterades detta bestört på Flashback med att partiledningen utgjordes av ”en hästpsykolog, en man som gillar att klä sig i kvinnokläder och en som jobbat med forn- och kulturminnesinventeringar på Gotland!”. Bakom partiet fanns dock politiska proffs som den legendariske frihetsfrontsledaren Christian Gergils och Army of Lovers-medlemmen Jean-Pierre Barda. På programmet stod skattesänkningar, EU-skepsis och narkotikalegalisering och valturnén gick bland annat via flera av landets anstalter för narkotikabrottslingar och hembrännare. Trots detta uteblev framgången.

Valresultat: 502 röster.

2006: Unika Partiet

Sällan har någon så egendomlig politisk organisation presenterats som när dokusåpastjärnan Linda Rosing presenterade ”Unika partiet” för pressen i valrörelsen 2006. Vid sin sida hade Big Brother-stjärnan sju andra partistyrelsemedlemmar som enligt uppgift aldrig hade träffats förut. När Aftonbladet ville kolla partiledarens politiska kunskaper bad hon om ”att få återkomma” på frågan om vem Margot Wallström var och vägrade sedan att svara på resten av frågorna. ”Jag har levt i samhället. Det gör att jag blir mänsklig” förklarade hon sedan för den häpna pressen.

Resultat: 222 röster (men en företrädare för partiet förklarade omedelbart att man ”egentligen satsade på EU-valet”).

1976-?: Europeiska Arbetarpartiet

I fyra decennier har EAP förbryllat och förtjusat politiska bedömare. Det har kallats allt från fascistiskt till kommunistiskt. Såväl ursprung som finansiering är höljt i stort dunkel och såväl CIA som oljeintressen i Mellanöstern har pekats ut som ansvariga. Man har drivit säregna frågor ofta mycket långt från mainstreamdiskussionen, såsom exempelvis utveckling av svenska neutronbomber. Vid sidan av detta har man anklagat det brittiska kungahuset för att leda den globala narkotikahandeln, Olof Palme för att vara CIA- alternativt GRU-agent samt lett bojkotter mot Rolling Stones- och Alice Cooperkonserter. Nu för tiden ägnar man sig främst åt att propagera för spektakulära infrastrukturprojekt, som en bro mellan Ryssland och Alaska samt driva frågan om rymdkolonialisering. För svensk del vill man återinföra värnplikten för alla för att stoppa ”det feodala helvetet” samt återgå till ”Gunnar Strängs metoder”.

Valresultat: Senast 187 röster.

Artikeln publicerad i Neo #5 – 2014

Kommentera Marre


En kommentar

  1. Marre says: 23 januari, 2015 kl. 14:30

    Kan tycka att det är lite osmakligt att raljera över hur Det Nya Partiet stördes ut av stenkastarvänstern. Passerade själv förbi när ett av mötena hölls och det var ungefär som Wachtmeister beskriver det, minus hagelgevär (den gången).

    Svara