Neo testar:

Universitet på distans

Planeten. Universitetens kunskaper har aldrig varit lättare att tillgå. Stockholms universitet ordnade i höstas en åttaveckorskurs om miljöforskningen som pågår vid Stockholm Resilience Center, helt gratis och öppen för alla via nätet. Den följdes av studenter från hela världen.

av Mattias Svensson

Johan Rockström vid Stockholm Resilience Center förbereds inför en föreläsning för tusentals elever världen över. Foto: Tad Fettig / Kontentreal

Johan Rockström vid Stockholm Resilience Center förbereds inför en föreläsning för tusentals elever världen över.
Foto: Tad Fettig / Kontentreal

 Johan rockström planetens gränser Planetary Boundaries and Human Opportunities: The Quest for Safe and Just Development on a Resilient Planet resiliens Victor Galaz Sarah Cornell global uppvärmning antropocen Neo nr 2 2015 Neo testar Mattias SvenssonVi har sannolikt inträtt i en ny geologisk tidsålder, antropocen, där människan är den huvudsakligen drivande kraften bakom förändringar av villkoren på vår planet. Det är premissen för kursen Planetary Boundaries and Human Opportunities: The Quest for Safe and Just Development on a Resilient Planet. Föreläsare som Johan Rockström, Sarah Cornell och Victor Galaz från Stockholm Resilience Center vid Stockholms universitet guidar oss genom begrepp som planetens gränser, social-ekologisk systemansats och resilienstänkande. Naturvetenskap möter samhällsvetenskap och ekonomi. Under åtta veckors kurs kan hundratals studenter spridda över världen följa föreläsningarna, diskutera och ställa frågor.

Kursen ger inblick i högaktuell forskning. En International Commission of Stratigraphy utvärderar i detta nu om vi inträtt i en ny geologisk tidsålder. Enligt en rapport i januari i år lutar de åt 1945 och massanvändningen av plast som starten, plast som ackumuleras i världshaven och bildar ett av många globala miljöproblem. Definitivt svar kommer nästa år.

Jag tycker det låter rätt häftigt att människan kan ha så stor inverkan. Det handlar ju också om en fantastisk utveckling, väsentligen under decennierna sedan efterkrigstiden, då nya världsdelar lyfts ur fattigdom och integrerats i världsekonomi och kommunikationer. Det är själva anledningen till att vi världen runt kan följa en universitetskurs i ämnet. Detta poängteras också av föreläsarna, vars miljöengagemang varken hindrar teknikoptimism eller erkännande av att fler människor lever rikare i dag.

Så vad gör det då om människans aktivitet också påverkar klimat och vattenströmmar? Sådant har väl alltid ändrats. Ja och nej. Visst har jordens temperatur och livsvillkor varierat högst väsentligt, och visst har människan också klarat betydande variationer i temperatur. Men den geologiska tidsålder vi levt i sedan den senaste istiden för 11 700 år sedan, holocen, har varit anmärkningsvärt stabil, med temperaturvariationer inom en grad. Det är under dessa villkor mänskligheten blivit bofast jordbrukare, grundat växande städer och så småningom hela den industricivilisation och globala arbetsdelning vi nu lever med. Frågan vi står inför, och kanske helst vill undvika svaret på, är om civilisationen som vi känner den är förenlig med helt andra ekologiska förutsättningar.

Därav denna kurs i de planetens gränser som sannolikt låter oss fortsätta leva och utvecklas under de stabila villkor som holocen erbjudit, och som kräver att vi minskar vissa resursuttag och utsläpp. Här finns kända frågor som global uppvärmning och försurning av oceanerna, men också frågor om hur mycket land och vatten som kan användas utan att äventyra biologisk mångfald och ekosystemtjänster som naturens rening av luft och vatten eller skydd mot väder och vind.

Planetens naturliga gränser och var vi befinner oss idag. Uppdaterad analys från januari 2015.

Planetens naturliga gränser och var vi befinner oss idag. Uppdaterad analys från januari 2015.

Perspektiven är övergripande och smått svindlande. De ges i form av proffsiga videosnuttar med föreläsare, diagram och bilder på planetens alla processer på omkring 10 minuter till vilka hör kontrollfrågor. För någon uppvuxen med salstentor utan anteckningar känns det först som fusk att svara på frågor när jag kan scrolla bakåt och titta igen för att vara säker på svaret. Det blir väldigt enkelt, särskilt som man efter klagomål från andra studenter får två försök på de flesta frågor. Rent parodiskt när det dyker upp en ja/nej-fråga på vilken man alltså får två försök.

Fördjupningen till varje moment består dock av en försvarlig bibba huvudsakligen vetenskapliga artiklar och rapporter. Allt kan laddas ner gratis. Kursen har inte kostat mig en spänn. Det har aldrig varit så enkelt att ta del av universitetens infrastruktur och jag är glad över det arbete som görs för att verkligen göra den tillgänglig för allmänheten. I podden är föredragen vid London School of Economics en annan svåröverträffad källa till gratis kunskaper, och jag undrar varför inte svenska universitet lägger ut gästföreläsningar, och varför inte föreläsningar och disputationer?

 Johan Rockström planetens gränser Planetary Boundaries and Human Opportunities: The Quest for Safe and Just Development on a Resilient Planet resiliens Victor Galaz Sarah Cornell global uppvärmning antropocen Neo nr 2 2015 Neo testar Mattias Svensson citat

Kvaliteten varierar. Naturvetenskapen är krävande men ändå anpassad för en stackars samhällsvetare. Jag tackar min lyckliga stjärna över att ha lämnat statsvetenskapen när jag sitter med det svårt akademiska kompendiet Connected risks, connected solutions. Tio författare försöker förena en mängd akademiska discipliner genom kvantitativa mått och interdisciplinär begreppslingo. Jag läser meningar som ”’Legitimacy’ is indeed a multifaceted concept.” och undrar strax därpå varför det behövs två referenser för konstaterandet att okända risker nog kan kräva nya lösningar. Men visst, vem har sagt att politik är enkelt?

Ekonomi, däremot, kommer i löjligt förenklad form med de vanliga förnumstigheterna om att ekonomisk tillväxt inte mäter allt här i livet och att människor inte alltid är rationella. Att detta inte hindrat mainstreamekonomer som Nicholas Stern, William Nordhaus, Ronald Coase och Elinor Ostrom från viktiga bidrag till miljöpolitiken nämns knappt. I stället presenterar Kate Raworth sin donut-economy: Folk ska få det socialt bättre i alla möjliga dimensioner (en inre cirkel där ingen lämnas nedanför) och planeten ska räddas (en yttre cirkel för planetens gränser). Vägen dit? Sätt upp det som utvecklingsmål för FN. Nämnde jag att FN:s hållbarhetsprogram SDSN är medsponsor till kursen?

Men detta är trots allt en akademisk kurs. I ett av dokumenten vi får i hemläxa konstaterar Naturvårdsverket (Rapport 6576, juni 2013) att det knappast råder brist på ambitiösa miljömålsättningar i FN, problemet är snarare att de inte uppnås.

Fast hur jag än letar bland de föregivet mångfacetterade måldokumenten om människans behov och levnadsvillkor hittar jag vare sig individens frihet eller näringsfrihet, institutioner som ändå haft rätt stor betydelse för problemlösning i den värld vi känner.

Spontan ordning ser man mer av. Diskussionen har efter kursslut förts över till Facebook. Volontärer från kursen transkriberar livediskussionerna och översätter kursmaterialet till andra språk. Mötesplatser skapas, åsikter krockar och kunskap sprids.

Publiceringsdatum: 2015-05-27
Artikeln publicerad i Neo #2 – 2015

Lämna en kommentar