Recension:

Nations

Azar Gat

av Daniel Nilsson

Vad och när är en nation? Den som söker svaret på ett svenskt universitet blir snart varse om att nationen, tillsammans med dess politiska uttryck nationalismen, uppfanns av en politisk elit under 1800-talet. Företeelserna cementerades och spreds över världen under förra seklet, men är numera, som ett resultat av globaliseringen, på väg att tyna bort. Detta inom nationalismforskningen nästan allenarådande perspektiv har via universitet letat sig in i såväl medierna som i vardagliga samtal.

Motströmningen, som sällan diskuteras i Sverige, kallas primordialism. Här ses nationen som ett urgammalt fenomen och är den företeelse på vilken nationalstater – såväl de antika som de moderna – vilar. Vad som anses skapa och utgöra en nation råder det däremot olika bud om. Nestorn i sammanhanget, Anthony D Smith, ser nationen som kulturellt betingad och uppbyggd på ett gemensamt språk, gemensamma myter och gemensamma traditioner. Många medeltidshistoriker instämmer, liksom framstående samhällsvetare såsom Erik Kaufmann. Även om detta perspektiv än så länge är rådande inom strömningen har ett fåtal forskare på senare tid också börjat blanda in evolutionen i sammanhanget. En av dessa är den israeliske militärhistorikern Azar Gat. Han är mest känd för att, tillsammans med bland andra Steven Pinker, utgöra en del i den forskarsyntes som menar att krig och våld är i avtagande tack vare den statliga civilisationsprocessen. I sitt senaste verk Nations har Gat tagit sig an den bitvis inflammerade frågan rörande en biologisk grund för nationer och etniska grupper.

Inflammationen kommer som så många andra sår i västerlandets tankevärld ur andra världskriget. Efter Förintelsen föll många vetenskapliga begrepp i vanära och ersattes av mer svävande definitioner, och även vetenskapen i sig försköts mot begreppsupplösning. I Nations återerövrar Gat till viss del den metodologi som rådde innan katastrofen. Han faller dock inte i några socialdarwinistiska fällor, utan ser helt enkelt nationen som en respons på det allmänmänskliga behovet av gemenskap och grupptillhörighet, i det här fallet baserat på en släktkultur formad av omgivande miljö. I en svepande odyssé genom världshistorien visar han med ett oändligt tålamod – det krävs när man vill övertyga modernister – hur en majoritet av länder, stammar, riken och imperier vilar på den politiska, etniska kärna som kallas nation. Givetvis erkänner Gat att industrialismen och upplysningen spelat roll i formandet av de nutida nationerna och att identiteter skiftat genom åren – vikingen såg aldrig Kalle Anka på julafton – men att nationerna är gamla – i vissa fall antika, såsom är fallet med judarna, assyrierna, baskerna, med flera – åskådliggör han här aldrig så tydligt.

Vetenskapsmannens uppgift är att sprida ljus där det råder dunkel. För den som är intresserad av nationalism som fenomen eller politisk historia i allmänhet är Nations en bok som lyser med skarp låga, framförd på glasklar prosa och vilande på solid argumentation. Förhoppningsvis hamnar den på litteraturlistan på svenska universitet tillsammans med de stora namnen inom nationalismforskningen. Det är både den och studenterna värda.