Kristna flyr sitt urhem
Islamiska statens framfart i Irak och Syrien har lett till en etnisk och religiös rensning. Regionens kristna, och andra icke-muslimska minoriteter, tvingas bort från sina urhem. Men det dröjde alldeles för länge innan medierna började rapportera om det.
av Ivar Arpi
Folkmorden på kristna 1895 och 1915 i det sönderfallande Osmanska riket blev ett slags morbid generalrepetition inför 1900-talets blodiga folkmord; Förintelsen. Rwanda. Srebrenica. Men detta folkmord på kristna har inte helt upphört, utan övergått i en lågintensiv etnisk och kulturell rensning av Mellanöstern. Redan efter första världskriget började kristna emigrera från Mellanöstern. Sedan dess har situationen blivit värre. Kopterna i Egypten är inte bara kristna, utan utgör även landets urbefolkning. Det gäller även assyrierna, den etniska grupp som bott i tusentals år på Nineveslätten i Irak. Assyrier är ofta kristna, och tillhör religiösa minoriteter som syrianer, kaldéer, araméer, och maroniter. De har en flera tusen år lång historia i regionen. De oftast kristna armenierna likaså. Snart återstår kanske bara ruiner av den kristna civilisationen i Mellanöstern.
I From the Holy Mountain beskriver den prisbelönte historikern William Dalrymple hur han reser runt i Mellanöstern för att se hur det står till med kristendomen. Han finner ruiner och lämningar efter regionens döende kristendom överallt. Kyrkor som byggts om till moskéer, lager, lador eller helt enkelt rivits. Boken gavs ut 1997. Under de sjutton år som passerat har mycket hänt. Dalrymples dödsruna över kristendomens öde i dess ursprungsländer är ännu mer aktuell i dag, när Islamiska staten upprättat ett kalifat i Irak och Syrien där kristna har att välja mellan konvertera eller dö.
Något som sällan nämns är att kristna i dag är den mest förföljda religiösa gruppen i världen. Fortfarande förknippar vi i Väst kristendomen med oss själva, trots att tre fjärdedelar av de kristna bor i andra delar av världen. Enligt Open Doors, en kristen människorättsorganisation, som årligen sammanställer en lista över de 50 länder där förföljelsen av kristna är värst. Värst är Nordkorea. Men sedan följer nio muslimska länder: Somalia, Syrien, Irak, Afghanistan, Saudiarabien, Maldiverna, Pakistan, Iran och Jemen. I princip i vartenda muslimskt land är kristna förtryckta, förföljda eller fördrivna. Kristna förföljs i flest länder i världen av alla religiösa grupper, även enligt Pew Research centers mätningar mellan 2006 och 2012 (januari 2014). Människorättsorganisationen Internationale Gesellschaft für Menschenrechte bedömer att 80 procent av alla som utsätts för religiös diskriminering i dag är kristna. John L Allen Jr beskriver i boken The global war on Christians. Dispatches from the front lines of anti-Christian persecution hur arabiska kristna i dag endast utgör 5 procent av befolkningen i Mellanöstern. För hundra år sedan var det 20 procent. Israel är den enda någorlunda trygga staten i regionen för kristna, skriver Allen Jr.
Kanske ser vi början på Mellanösterns egen variant av det 30-åriga kriget – den konflikt där europeiska protestanter och katoliker mördade varandra i drivor innan de av ren utmattning valde att erkänna staters suveränitet i den westfaliska freden 1648. Man lovade att inte längre intervenera i andra stater för att skydda trosfränder. Men suveränitetstanken har aldrig haft starkt stöd i Mellanöstern, eftersom den kom utifrån. Gammalt sekteristiskt agg mellan etniska, religiösa och kulturella grupper spelar nu allt större roll i regionen. Iran stödjer shiamuslimer som Bashar al-Assad och Hizbollah, och Saudiarabien stöttar sunnimuslimska jihadister som IS och Al-Nusrafronten. Även Qatar och Turkiet stöttar motståndet mot Assad, medan Ryssland och Kina stöttar honom. Det är en gordisk knut av hat.
Och när regionens elefanter dansar är resten av Mellanösterns minoriteter – som assyrier, shabak, turkmener, olika sorters kristna, mandéer, druzer och jezidier – dödsdömda. Överallt tvingas de fly från sina urhem.
Den arabiska vårens omvälvningar har gett en öppning för extrema grupper att attackera kristna i ännu större utsträckning. Det är en paradoxal utveckling, för många västerländska betraktare. Diktatorerna i Mellanöstern har hållit tillbaka demokrati och kränkt mänskliga rättigheter. Men samtidigt har minoriteter ofta haft det lättare under de auktoritära regimerna i regionen, än efter de folkliga resningarna. Risken med majoritetstyranni är dock något som finns inneboende i demokratin. Det betyder inte att diktaturerna är legitima, men kanske förklarar det varför Mellanösterns kristna sällan fått stöd i väst. Ofta driver västvärlden på demokratiseringar, men det har hittills missgynnat kristna. En svårlöst ekvation.
Förföljelsen av kristna började förvisso inte med Irakkriget, men den intensifierades av det. George W Bushs invasion av Irak 2003, med efterföljande kaos, skadade särskilt landets minoriteter. Men över hela Mellanöstern spreds en sekteristisk känsla. Irak-kriget sågs av många i regionen som ett nytt korståg mot islam. Iraks kristna befolkning sågs och ses av många som femtekolonnare på grund av sin tro. De blev lätta offer, eftersom de till skillnad från kurderna, inte hade några miliser som skyddade dem. 
Som i Tyskland efter första världskriget finns i Mellanöstern ett behov av syndabockar. I Europa på 1930-talet var det judarna, i dagens Mellanöstern är det de kristna som förföljs. Judarna som en gång fanns i regionen har för länge sedan fördrivits. När IS intog Mosul målade jihadisterna i Islamiska staten ett arabiskt ”n” på dörrarna till kristna hem, vilket står för nasrani, ett arabiskt ord som används för kristna eftersom Jesus kom från Nasaret. Staden tömdes på sin kristna befolkning. Även shia-muslimer fick symboler målade på sina dörrar. För första gången på 1 700 år var det ingen som höll gudstjänst i kyrkorna i Mosul.
I Egypten har mängder av kyrkor vandaliserats och kristna har attackerats efter revolten 2011. Talespersoner för Muslimska brödraskapet säger att ”kristna startat krig mot islam”. Anledningen är att den koptiska påven var en av dem som stod vid general al-Sisis sida när
Mohammed Mursi avsattes. Frågan är om den nya regimen har intresse eller styrka nog att skydda kopterna från islamisternas aktioner.
Trots den svåra situationen för kristna, icke-muslimer och andra minoriteter i Mellanöstern har engagemanget under lång tid varit svalt i Sverige. Svenska kyrkan bojkottar hellre israeliska apelsiner än engagerar sig för förföljda kristna, som Folkpartiets utrikespolitiske talesperson Fredrik Malm påpekade tidigare i år (Kyrkans tidning 20/2). Jag gjorde en mediesökning i Sveriges sex största tidningar (Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen, Aftonbladet, Sydsvenskan och Göteborgs-Posten) för att se vilka grupper de skrivit mest om de senaste tio åren. Kopter nämndes 371 gånger, kaldéer 197, assyrier 646, syrianer 468, mandéer 62, shabak 15, bahaiter 69, jezidier 42, turkmener 205, druser 320 och araméer 3. Som jämförelse skrevs det enbart år 2004 mer om palestinier (2 952 gånger) än om de andra grupperna tillsammans under tio år (2 395 gånger). 22 043 gånger omskrevs palestinier från 2004 till i dag. Det är givetvis inget fel med engagemanget för palestinier, i synnerhet inte med tanke på det som skett i Gaza på senare tid. Men förföljelsen av kristna och icke-muslimer har varit i medieskugga för länge. Det har medfört att politiker och andra makthavare lättare kunnat ignorera frågan.
För att något ska fungera medialt krävs att det har en viss dramaturgi, kanske är det därför Palestinafrågan får så mycket utrymme. De kristna i Mellanöstern tycks dock aldrig riktigt passa in i mallen. Det skrivs så oerhört mycket mer om Israel-Palestina än de kristnas utsatta situation i länder som Syrien, Irak och Egypten. Kristna i Mellanöstern ligger nästan alltid i medieskugga. Men det som nu drabbar de kristna där är ett brott mot mänskligheten.
Skönt då att veta att kristna eller sekulära svenskar dock aldrig kan komma att förföljas i Sverige.
Huvudet på spiken! Välskriven artikel som förklarar situationen som den är! Jag tycker man kan lyfta upp situationen i ett längre perspektiv. Européer sitter vid sina middagsbord och beklagar sig över de kristnas situation i Mellanöstern. Faktum är att européerna bär kristendomens fana med påven i spetsen. Den muslimska invandringen till Europa är den mest påtagliga invandringen idag och jag tycker man ska dra lärdom av det som sker och har skett i länder som har stått i en likartad situation som Europa står inför nu med en stadigt växande muslimsk grupp. Hur ser länder/städer ut som till en början haft en dominerande kristen befolkning som sakterligen övergått till muslimsk?
Jag instämmer helt med denna högaktuella skrivelse.
Svenska media måste vakna.
Att svenskar inte bry sig om religiontillhörighet kan man svälja men att blunda för brott mt mänskligheten i mellanöstern är oacceptabelt.
Hjärlig tack för din uppmärksamhet och dina vackra och rätta ord om assyrierna och andra svaga minoritetr, dina ord är till stor hjälp för assyrierna .tack en gang till mvh.Alex.
[…] Kristna flyr sitt urhem […]
Ivar,
Du använder benämningen ”muslimska” framför ett antal länder i artikeln. Indirekt accepterar du ju då att en religiös inriktning har makten. Varför skulle de acceptera andra religiösa yttringar. Samma sakförhållande föreligger när ”muslimska världen” används. Det finns ju bara en värld och i den skall väl t ex kristna också få plats, eller?
Mycket bra skrivet! Stort tack för att du uppmärksammar Assyriernas situation i Mellanöstern. Skulle vilja publicera den i en Assyrisk-Amerikansk tidskrift om jag kan få artikeln översatt till engelska. Snälla skicka den till följande email: ninwem@yahoo.com
Tack!
Tack för en välskriven artikel och stort tack för att du även förklarar vilka dessa kristna grupper är. Som Assyrier är ja trött på att journalister inte gör tillräckligt med efterforskning för att ta reda på vilka de kristna grupperna i Mellanöstern är, vilket leder till att Assyrier förringas till en religiös grupp när Assyrier i själva verket är urbefolkningen och har en historia som sträcker sig mer 7000 år bakåt i tiden.
Tack Ivar Arpi för en utomordentlig välskriven artikel om dem kristnas situation i mellanöstern och för ditt engagemang. Tyvärr har du rätt att media inte lyfter upp denna problematik och kristna drivs från sina ursprungsländer utan att omvärlden reagerar!
Ett stort tack för att du uppmärksammar assyriernas och andra minoriteters alarmerande situation i Mellanöstern (vad vi kallar Assyrien). Ord kan inte beskriva hur frustrerande och ledsamt det är när omvärlden inte hjälper assyrierna. Vi utplånas i våra hemländer som vi har bebott i mer än 7000 år.
Tack än en gång. Kärlek & respekt.