Inte bara hån

av Mattias Svensson

– Vad tycker du om dödsdomarna i Egypten?

Frågan tog mig på sängen när jag besökte Istanbul i våras. 529 personer dömdes på en och samma gång till döden i mars, 689 till vid ett tillfälle i april. Notiserna i svenska medier hade gått mig förbi. Över tusen dödsdomar. I december kom ytterligare 188.

Bland de inblandade finns förvisso grova brottslingar som kastat molotovcocktails, skjutit med granatgevär mot polisstationer och dödat poliser. Sådana gärningar ska rendera stränga straff. Men de flesta gripna har deltagit i protester mot att en demokratiskt vald president avsatts, och mot polisens brutala insatser mot tidigare protester. Att de dömda antas tillhöra Muslimska brödraskapet och att den avsatte president Mursi med sin maktutövning försökte införa en religiös grundlag hör också till bakgrunden. Men inget av detta – eller att de flesta dödsdomar kan komma att omvandlas i efterhand – gör massutdömda dödsstraff förenliga med en civiliserad rättsstat.

Det sistnämnda engagerade de liberaler jag diskuterade med i Istanbul. De ser till väst för inspiration om mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och rättsstat. Men de förundras över västmakters ointresse för dessa begrepp när det kommer till regimerna i Mellanöstern. Är inte samma rättigheter och principer lika viktiga när det kommer till muslimer?

Jag tänker på konversationen efter terrorattentatet mot Charlie Hebdo. I väst sägs nu mycket klokt om att stå upp för rätten att håna och kränka, att muslimer måste lära sig att stå ut med satir över det de håller heligt. Här behöver mycket bli bättre.

Men jag tänker ändå att det som framför allt måste bli bättre i allt från nyhetsvärdering till politik är att visa att muslimers liv och mänskliga rättigheter är lika mycket värda som alla andras. Hjärtan och sinnen vinns trots allt med kunskap, förståelse och omtanke, inte med hån.