Perspektiv:

Hur demokratiskt är Sverige?

Kan demokrati mätas och hur ligger Sverige i så fall till? Vår valforskning har inte riktigt svarat på det. Men demokrati- nivån kan faktiskt mätas med flera internationellt välkända metoder. Speciellt intressant är den som den finske statsvetaren Tatu Vanhanen skapat, det så kallade Vanhanen-indexet.

av Mikael Sandberg

Mikael Sandberg statsvetenskap demokrati Socialdemokraterna Sverigedemokraterna  Vanhanen-index politisk konkurrens Neo nr 6 2014 Mikael Sandberg statsvetenskap demokrati Socialdemokraterna Sverigedemokraterna  Vanhanen-index politisk konkurrens Neo nr 6 2014

Vanhanen-indexet för ett val är lika med procentandelen av befolkningen som deltog i valet gånger den procent som INTE tillföll största partiet (delat med 100). Poängen är att inte bara se deltagandet som avgörande för hur demokratin mår, utan också konkurrensen. Sovjet hade ju exempelvis ett deltagande kring 99 procent, men bara ett parti att rösta på. Det är därför avgörande att det också föreligger minst två realistiska regeringsalternativ. Vanhanen-index kan nå cirka 50 och gränsen för demokrati ligger kring 5.

Hur ligger då Sverige till? När det gäller valdeltagande togs ett stort steg när den kvinnliga rösträtten infördes 1921. Höjdpunkten kom valen 1982 och 1985. Därefter följde en svacka av lägre deltagande. Sedan Alliansens första segerval 2006 har deltagandet emellertid stigit. I årets val deltog 64,2 procent av Sveriges totala befolkning. Reell konkurrens om regeringsmakten driver människor till valurnorna, därför att deras röster spelar roll.

Men hur är det med konkurrensen? Eftersom den kvinnliga rösträtten främst ledde till en större dominans för Socialdemokraterna, minskade de övriga partiernas sammanlagda andel. Med socialdemokratins allt större dominans minskade också konkurrensen. Största segern för partiet någonsin, 50,12 procent i valet 1968, markerar ett lågvattenmärke för konkurrensen. Men därefter har sedan stödet för socialdemokratin pekat mer eller mindre stadigt nedåt. Parabeln är alltså tydlig: 1917 blev Socialdemokraterna det största partiet i Sverige, 1968 stod det på topp och 2014 är det nere på 1917 års nivå igen. Eftersom valdeltagandet också gått upp dramatiskt under samma tid är vi därför också nu mer demokratiska än någonsin tidigare. Vanhanens index för 2014 är hela 44,3.

Det är just det vi nu upplever i form av mobilisering av nya väljare, förhandlingar mellan partier och livliga debatter om möjliga samarbeten. Vi är så vana vid givna regeringsutfall av val att vi upplever det som ett kaos när det snarare är demokrati på hög nivå. Att Sverigedemokraterna blir tredje största parti höjer alltså paradoxalt nog demokratinivån. De skapar sitt alternativ, även om de flesta inte tycker om det. För att förstå demokratins väsen måste vi lyfta oss över egna ståndpunkter och se demokratin som på distans, som system. 

Där har den traditionella statskunskapen brustit. I stället för att granska både deltagande och konkurrens, undviker man det senare, troligen för man upplever det senare som känsligt.  Att ange socialdemokratisk dominans som ett demokratiproblem hade inte gynnat anslagsgivningen från statliga forskningsfinansiärer. Troligen har heller inte konkurrens varit lika eftersträvansvärt som deltagande för de socialdemokratiskt dominerade valforskarna. Att statsvetarkåren är socialdemokratiskt dominerad är välkänt. Forskningen om valen skedde från början av socialdemokratiska professorer (Jörgen Westerståhl, barnbarn till Hjalmar Branting, och Bo Särlvik, en av Erlanders ”gossar”). Forskningen har finansierats av riksdagsanslaget. Statsvetenskapen växte alltså fram i symbios med socialdemokratin som statsbärande parti och påverkad av socialdemokratisk problemformulering.

Men forskningen uppvisar en allvarligare politisering: ignorerandet av klassisk demokratiteori. Sedan Joseph Schumpeter på 1940-talet definierade demokratin som en metod att utse en regering genom val mellan alternativ har det ansetts som en förutsättning att det också skall finnas minst två reella sådana. Demokratiteorins nestor, Yaleprofessorn Robert Dahl, angav också konkurrens och deltagande som demokratins huvudsakliga dimensioner. Sören Holmberg – och övriga göteborgska valforskare – har helt sonika underlåtit att mäta nivån på svensk demokrati på det sätt som man normalt gör internationellt. Därför presenterar jag den här.

Reell konkurrens är viktig för framsteg, både inom statsvetenskapen och politiken.

Mikael Sandberg statsvetenskap demokrati Socialdemokraterna Sverigedemokraterna  Vanhanen-index politisk konkurrens Neo nr 6 2014

Publiceringsdatum: 2015-01-28
Artikeln publicerad i Neo #6 – 2014

Lämna en kommentar