Finsk tystnad
Pressfotograferna föstes ur rummet.
av Sylvia Bjon
Av Sylvia Bjon
Din chef sticker ett litet brev i handen på dig på jobbet. Där står att arbetsgivaren kommer att övervaka vart din e-posttrafik går och varifrån den kommer. De misstänker skvaller om företagets angelägenheter.
När du packar ihop för att gå hem står det några och pratar i kafferummet. ”Det är bara en briefing för några utvalda!” Jaha. Tidigare skickades det ut nyhetsbrev till alla anställda om vad som var på gång, men det upphörde plötsligt då det uppdagades att en anställd bloggade.
Det här är några bilder av vad Finland i värsta fall är på väg att bli. För några år sedan kom Lex Nokia, lagen som ger en arbetsgivare rätt till data om anställdas e-posttrafik.
Och det där med bloggaren, det är verklighet på Finlands statliga järnvägar, VR. En anställd startade bloggen VR-Leaks.
Öppenhet! Det utropades till huvudtema då Finland var EU:s ordförandeland 2006. Det var en naturlig fortsättning på de nordiska ländernas strävan att göra EU lite mer som Norden – lite öppnare.
Sex år senare, den 20 februari 2012, får vi se en nyhetsbild på Finlands finansminister Jutta Urpilainen tillsammans med grekiska kollegan Evangelos Venizelos. De skriver på ett avtal om hur Grekland ska arrangera säkerheter för de drygt två miljarder euro, som är Finlands andel av eurozonens stödpaket till Grekland.
Vad är det för konstigt med bilden då? Den kablades ut av ministeriet, eftersom alla pressfotografer föstes ut ur rummet. Och avtalet som skymtar där på bilden, liggande på bordet – det har våra riksdagsledamöter bara fått bläddra i, men inte kopiera och sprida. De fyra grekiska banker som står nämnda i avtalet har krävt att delar av det inte ska publiceras.
Finland är känt för stor öppenhet och låg korruption. Det stämmer i globalt perspektiv.
Men tystnaden om öppenheten har blivit öronbedövande. EU har direktiv om många petitesser, men Ungerns restriktiva medielag verkar man inte kunna rå på. EU i sig har inte heller blivit öppnare sedan parlamentet för några år sedan förkastade ett rätt dåligt förslag till öppenhetsfördrag. Och för Finland, det enda nordiska landet i eurozonen, är det inte ens lönt att tala om EU-lagar. Eurozonen är mellanstatlig och berörs inte av EU:s normala processer. De största europeiska besluten i mannaminne har kunnat fattas helt utan transparens.
Ett tecken på att intresset för medborgarrätten falnat är motsättningarna kring Acta-avtalet för att bekämpa internationell piratkopiering. Debatten slirade över i rätt överdrivna scenarier som jag inte ska gå in på, för de flesta missade poängen – hela upptakten till att Acta väckt rädslor: För det första upplevde EU-medborgarna brist på insyn i förhandlingarna. För det andra handlar avtalet om något som ursprungligen varit en individuell rätt, nämligen upphovsrätten. Under alla de år som upphovsrätten ännu var kopplad till individen, upphovsmannen, väckte den inget större intresse i EU. Först när bolagen i de kreativa branscherna tagit över det mesta av upphovsrätterna blev kampen mot piratkopieringen en prioritet.
Storstilade intressen går före det privata, precis som med Lex Nokia.
Vid anskaffningen 1962 av loken typ Hr13, senare Dr 13, konstruerade och delvis tillverkade av Alsthom lär VR dåvarande chef ha tagit muta. Han lär även ha avsatts när det uppdagades.