Krönika
Dygder i samlivet
Håll samhällsväven hel så fler vågar låta kläderna falla.
av Hanna-Karin Grensman
10 000 timmar sägs det att man måste göra något för att behärska det. Det betyder att man kan ha sex hela livet utan att någonsin bli bra på det. Trots det tenderar vi att reducera sex till en okomplicerad biologisk funktion, lika naturlig som att andas. Om detta vore sant skulle vi ha sex så ofta som möjligt – i stället för den obligatoriska löprundan – och vi skulle tala om det på samma vis: enkelt och okonstlat.
Nej, sexualiteten är snarare komplex och kraftfull och får oss ofta att agera mot våra värderingar. Vår kristna historia har dessutom medfört att den sexuella akten betraktas med skuld och skam. Man skulle därför kunna anta att vartefter kyrkan separerades från staten skulle vi bli mer frigjorda och få fler valmöjligheter. Till viss del är det naturligtvis sant – one night stands är nästintill påbjudet i dag – men vi har trots det inte sex i den utsträckning som många av oss skulle önska. Vad beror det egentligen på?
Antag att en man går på nattklubb i syfte att hitta en kvinna att ha sex med. Antag också att en kvinnas benägenhet att följa med hem ökar om han säger att han älskar henne. Det leder till att det rationella är att påstå att man har känslor, även om man bara vill ligga lite. Men om många män använder sig av samma teknik så kommer kvinnorna att börja misstro det män säger, vilket i sin tur medför att de blir ännu mer försiktiga gällande vem de väljer att ha sex med. Paradoxen – ett exempel på fångarnas dilemma – ligger alltså i att om vi agerar rationellt för stunden så resulterar det i att alla får lite mindre sex. För att lösa dilemmat kan vi utgå från en sorts altruism där vi accepterar att ökad sexuell frihet innebär ett ökat sexuellt ansvar. Ett ansvar som vi i dag i princip har frånsagt oss.
Frånvaron av enhetlig sexualmoral har alltså lett till att människor avstår från sex av rädsla och osäkerhet kring hur de kommer att bli behandlade snarare än för att de inte vill ha sex. För att skapa en situation där vi kan agera som fria individer behöver vi alltså några riktlinjer:
• När personer visar sitt intresse för dig går det utmärkt att tacka nej. Du behöver inte vara otrevlig, inte ens om du finner personen oattraktiv. Att vara intresserad av dig är inte förolämpande.
• Visa inte intresse du vet är ovälkommet. Gränsen mellan stalkning och romantik är hårfin. Att sjunga serenader utanför någons fönster får knappast önskad effekt om mottagaren avskyr dig.
• Lägg dig inte i vem dina syskon, föräldrar eller barn har sex med. Du har inte med det att göra. När Uggla sjunger att nu har pappa laddat bössan är det inte roligt. Det för tankarna till talibaner.
• När du har sex är det inte artigt att prata nedlåtande om din partners teknik eller utseende. Det gäller förstås även i efterhand och även om du är besviken.
• Du får aldrig vara otrevlig om du får ett nej, oavsett när det kommer.
• Det är inte god ton att kasta ut en person ur sitt hem så fort sexakten är över eller vara otrevlig för att få dem att gå. Om du inte kan tänka dig att sova med en person ska du inte heller ha sex med denne.
• Tjata inte till dig sex och låtsas inte vara kär i personen. Det finns 6 miljarder människor i världen. Välj någon som faktiskt vill ligga med dig. Utan manipulation.
Hej
En bra krönika med undantaget att du i punkten om att inte lägga sig i vem andra har sex med, där du istället kunde ha skrivit att det ”för tankarna till hedersmord” istället för mot en folkgrupp.
Nej, i den mån sex är skuldbelagt är det inte på grund av ”kristen moral”. Möjligen puritansk protestantisk moral. Det finns absolut ingen tendens inom traditionell kristendom att skuldbelägg sex, vilket givetvis är en naturlig och positiv del av äktenskapet. Däremot menar man att sex hör hemma inom äktenskapet, vilket inte minst är en väldigt viktig gruppevolutionär strategi som är satt ur spel idag.
Jag antar att Neo är något slags nyliberal blaska men idén att föräldrar inte skall lägga sig i sina barns sexliv är litet väl dum även för en nyliberal. Poängen med föräldrar är att uppfostra barnen, och i det ingår självklart som en viktig del att försöka styra barnen rätt i frågor om sex.
Med tanke på artikelförfattarens bokskrivande, som tycks fokusera på sexuella övergrepp mot barn, så kan man kanske anta att hon inte har ett helt representativt förhållande till sex eller vuxenvärlden.
Att påstå att det ”inte är någon skillnad” mellan mäns och kvinnors sexdrift är för befängt för att ens kommentera. Det finns inte ett enda belägg för det påståendet – all empiri, såväl som all vardagserfarenhet, visar entydigt att män har mycket starkare och mindre kräsen sexdrift.
Hej Nils,
Vad trevligt att höra av dig igen, det var ett tag sedan nu. Tack för din, som alltid, konstruktiva och respektfulla kommentar.
Empiri och vardagslivserfarenhet är närliggande varandra så jag antar att du menar ”teori”?
I vart fall finns det ett antal teoretiker som inte håller med din upplevelse gällande sexualdriften, t.ex. Baumeister, Roy F. red. (2001). Social Psychology and Human Sexuality. Philadelphia: Psychology press
Det går naturligtvis att diskutera huruvida dessa forskare har rätt eller inte, men att påstå att det inte finns ett enda belägg för något är alltid en smula vanskligt.
Vänligen,
Hanna-Karin Grensman
När det gäller den heterosexuella sexualmoralen i Sverige så har sedan 1970-talet de största moralisterna varit feministerna.
All sex som INTE är kärleksförhållandepenisin islidamissionärställningsex har betraktats som ful sex enligt de svenska feministerna.Även celibatet har en del feminister vurmat för.