Cykla i snö

av Mattias Svensson

Finns det vinterdäck för cyklar!? Jag minns min förvåning och skepsis när jag första gången fick höra talas om det. Och jag påminns om den när jag mött samma respons från andra. Men jodå: Det går utmärkt att cykla på vintern. Dubbdäck gör cykeln stadig på såväl is som snö.

Visst, man behöver rejäla handskar mot kylan och det blir lite tyngre att trampa, framför allt som växlarna brukar frysa fast när temperaturen går under nollan. Men man får frisk luft, endorfiner och i bästa fall några minuters värdefullt solljus. Och vad är alternativet i en storstad? Att stå sammanpressad i skrymmande vinterplagg och dela säsongens sjukdomar på bussen eller i en spår- eller tunnelbanevagn är ingen drömtillvaro det heller.

På senare år har också snöröjningen på cykelbanor blivit märkbart bättre. Stockholmspartisten Stella Fare var på sin tid glad i att måla cykelbanor på vägarna i Stockholm, men glöm att de någonsin skottades. Då har en kranskommun som moderatstyrda Lidingö varit betydligt bättre på att hålla cykelbanorna farbara. Och i dag fungerar skottningen åtminstone på vägarna in mot Stockholms innerstad. Jag har vid ett flertal tillfällen rullat bekvämt på skottade vägar även när snökaos lamslagit den övriga trafiken.

Problemet är snarare att cyklisterna sviker. Så fort det faller lite puder ekar det tomt i cykelparkeringen. Inte ens de robusta damcyklar och avancerade mountainbikemodeller som brukar förekomma långt in på hösten syns längre. Till och med de hårdföra lycramän som sommar, vår och höst tycks se jobbpendlingen som ett kraftprov går i ide över vintern. Det är för dåligt. Gatukontoren lägger betydande resurser på att skotta gång- och cykelvägar. Allt fler svenska städer går utmärkt att cykla i året runt. Men utan tillräckligt med cyklister blir detta tvivelaktigt både ur miljö- och kostnadssynpunkt.