Brottslig skola

Amerikanska föräldrar kan hemundervisa sina barn hela vägen in på elituniversiteten. I Sverige hävdar regeringen att det är omöjligt att hemundervisa på svensk högstadienivå. Därför är det förbjudet.

av Mattias Svensson

Isak Angerstig i sin vanliga studiemiljö. Han sitter ofta i sin säng när han ska läsa in saker. Foto: Mattias Svensson.

Isak Angerstig i sin vanliga studiemiljö. Han sitter ofta i sin säng när han ska läsa in saker. Foto: Mattias Svensson.

En vanlig skoldag sitter 13-årige Isak Angerstig mysigt uppkrupen i sängen när han läser sina skolböcker. Bänken i hans rum sitter han vid när han ska skriva, räkna eller lösa andra uppgifter, datorerna finns i ett annat rum i anslutning till köket. För laborationer i kemi och biologi går han en trappa ner till ett rum på nedre plan i villan i en förort till Uppsala.

Isak är ett av runt hundra svenska barn som hemundervisas. Lärare är hans mamma Lisa Angerstig, ursprungligen från Arlington, Texas, så undervisningen sker på engelska. När jag besöker familjen Angerstig en dag i juni är skolan egentligen slut för terminen, men för min skull har familjens fyra barn – Isak och syskonen Ester, Grace och Erik – avsatt en timme av sommarlovet för att kunna svara på frågor om hur det är att gå i skolan hemma.Mattias Svensson Brottslig skola hemundervisning Neo nr 4 2011 citat1

– Man kan bli klar tidigare, säger Isak när jag frågar om fördelen med hemskolning. Då kan man ägna sig åt både vänner och idrott utan att läxorna blir lidande. Han gick i vanlig skola i fjärde klass, men valde sedan att återgå till hemundervisning. Mamma Lisa beskriver Isak som en strategisk begåvning, tidigt mycket bra på schack, och det här med tiden är viktigt för honom. Vi hämtar Isak och kompisen han sovit över hos på vägen ut till familjen Angerstig, och när vi samtalar är de redan sena till träff med andra kompisar inne i stan. Kompisarna i centrum lockar mer än att prata med ännu en journalist.

Det blir i stället Lisa som visar och berättar om undervisningen. Bokhyllor och garderober fulla med läromedel, mycket från USA där hemskolning är betydligt vanligare. Hela väggen i datorrummet täcks av en stor världskarta, och Lisa berättar om bilsemestern de gjorde genom Europa sommaren efter årskurs 5 då Isak hade Europas huvudstäder och geografi i kursplanen. Kursplanen har Lisa kopierat från skolan, men matematiken från en högre årskurs. Ämnen som latin och uppgifter som att besöka ett äldreboende eller Tom Tits, läsa äldre svenska i uppslagsverk, läsa böcker och tidningar som Illustrerad vetenskap och lösa logiska gåtor kompletterar kursplanen. Till nästa läsår har hon beställt en intensivkurs i spanska och så ska barnen lära sig teckenspråk.

– Annars har jag lärt mig mycket om kungar i år, säger Lisa apropå den svenska studieplanen. Att följa böckerna i geografi och fysik tycker hon också är rätt enkelt.

– Och genom Isaks eget rättsfall så får han ju lära sig en hel del om både massmedier och politik.

Hjärtat för varje hemundervisande familj är biblioteket, berättar Lisa Angerstig. Betonandet av läsning är gemensam oavsett bakgrund eller pedagogik.

Hjärtat för varje hemundervisande familj är biblioteket, berättar Lisa Angerstig. Betonandet av läsning är gemensam oavsett bakgrund eller pedagogik.

Rättsfall var det. Det som pågår hemma hos familjen Angerstig är en illegal verksamhet. Föräldrar får inte ordna undervisning åt sina barn i hemmet annat än i enstaka fall och av särskilda orsaker som prövas av lokala politiska instanser. Under Jan Björklunds tid som skolminister har villkoren för hemutbildning skärpts och sedan 2010 då den nya skollagen trädde i kraft är det i princip förbjudet. Oron och förtvivlan är stor i de familjer som hemundervisar. Några svenska familjer har tidigare i år flyttat till Åland för att kunna fortsätta. Familjen Angerstig betalar böter för varje dag de hemundervisar Isak. De uppgår till 80 000 kronor per år.

– Det har blivit en principfråga. För mig är det självklart att föräldrar har rätt att uppfostra sina barn. Jag är inte emot skola. Alla barnen har gått i skolan, Isak har provat årskurs fyra. Han hade inga problem med vare sig studietakten eller kamrater, men han ville hellre hemskolas. Jag vill inte bli politiskt engagerad, men de kommer inte att kunna bötfälla mig till lydnad.

Lisa Angerstig vill inte vara till besvär, men hon har efter åtta år av hemundervisning blivit rätt luttrad av mötet med en oförstående svensk byråkrati. Den politiska nämnd som har att pröva familjens rätt att hemundervisa först Erik och sedan Isak har hon träffat i en kvart under dessa åtta år, hösten 2009 när hon fått avslag på att hemundervisa Isak i årskurs fem och sex. Ett beslut som i sig förvånade eftersom hon tidigare hemundervisat Erik på den nivån och med goda resultat. Ingen har varit intresserad av att träffa Isak eller ta reda på hur undervisningen går till. Lisa försökte förgäves diskutera vilka internationellt välanvända pedagogiker och testmetoder som kunde räcka. Redan dagen därpå anlände nämndens avslag i brevlådan. Beslutet var daterat en dryg vecka innan mötet ägde rum.

Och det kan bli värre för familjen Angerstig. Döttrarna Grace och Ester går i skolan, men sedan april har också äldste sonen Erik valt att hemundervisas. Han har gått ut årskurs åtta och vill i höst läsa årskurs nio hemma för att få tid att också lära sig programmerings-språket Visual Basic.

Det är omöjligt att undervisa barn på så hög nivå. I alla fall är det  vad Utbildningsdepartementet hävdar: ”Bara i grundskolans högstadium har vi sexton olika ämnen. För att utbilda en elev på högstadiet krävs det många olika lärare, som är experter på olika ämnen. Det finns inte en chans att föräldrar kan ersätta den undervisningen fullt ut,” säger utbildningsminister Jan Björklund (Rapport 22/5, 2011).

 

Frågan är hur Jan Björklund i så fall förklarar Thomas Atmer. Thomas är 20 år och studerar fysik och miljö vid Tufts University utanför Boston, ett av USA:s elit-universitet. Fram till dess har han i stort sett varit hemskolad. Med två akademikerföräldrar var inte ens collegekurser i statsvetenskap, historia eller statistik omöjliga att läsa in och ett flexibelt skolväsende gjorde att han kunde komplettera sin hemundervisning med kurser i kemi och fysik på ett college, samt tävla i skollaget i tennis vid ett näraliggande gymnasium i New Hampshire där familjen bor.Mattias Svensson Brottslig skola hemundervisning Neo nr 4 2011 citat2

Amerikanska elituniversitet rekryterar medvetet studenter bland dem som hemskolats. Till hjälp för detta finns ett flertal standardiserade tester att ta. Intyg om studenternas karaktär och engagemang utanför studierna i föreningsliv och idrott väger också tungt. MIT berömmer den växande gruppen hemskolade för deras entreprenörskap och förmåga att gå på djupet i ämnen som intresserar dem. Princeton och militärakademin i Annapolis är andra exempel.

– Här tycker universiteten att det är intressant med hemskolade, säger Thomas. De vill ha en blandning av folk med olika bakgrund.

Amerikanska föräldrar tycks alltså klara att ordna hemundervisning som i många fall räcker hela vägen in på några av de bästa universiteten i världen. Thomas Atmer började dock sin skolupplevelse lite lugnare.

– Jag studerade konsthistoria en termin i Uppsala. Det var som ett lagom mellanting, collegemiljö, fast med en tredjedel av läxorna.

Svensk universitetsutbildning var ingen större utmaning för Thomas. Det var också en anledning till att hans föräldrar valde hemundervisning.

– Både jag och min man hade dåliga erfarenheter av skolan. Jag minns den som en enda stor leda: Inga läxor, inga betyg, inget som hände i undervisningen.

Det säger Thomas mamma,  Elisabeth Langby. Hon skrev 1984 boken Vinter i välfärdslandet om parallellerna mellan Sveriges och Uruguays stagnerande ekonomi och övermogna välfärdsstat. Den lästes som närmast profetisk under de svenska krisåren i början på 1990-talet när barnen var små. Ungefär samtidigt flyttade hon med sin man till en mindre by i New Hampshire och började hemundervisa först Thomas och sedan dottern Hannah, som då var i skolåldern.

Högre akademiska ambitioner var en anledning att hemskola, men från början handlade det mest om att ge en bra start åt en pojke som hade svårt att sitta still och att skolorna i närheten inte lockade. Det har varit en tidskrävande och ansträngande process. Böcker som inte höll måttet, att själv lära sig latin när ingen av lärarna funkade, att dra ihop små grupper av barn runt byarna i närheten och på grund av knappa resurser byta deras undervisning i keramik och målning mot kurser i språk och makens matematikundervisning, den karismatiske engelskläraren som dramatiserade Shakespeare, att låta barnen läsa riktiga böcker och inte bara läroböcker och hur undervisningen så småningom blev ett inspirerande parallelläsande av komparativ politik när Thomas läste statsvetenskap på collegenivå.

– Att hemundervisa handlar om en enda sak. Att lära sig saker sker i små steg. Man kan inte förklara en gång och tro att det går in.

Hur blir det med vänner då, när man inte går i skolan? Det var ett problem, medger Thomas Atmer.

– När jag var 13–14 år slutade många att hemskolas och det var svårt att hitta nya kompisar. Jag fick anstränga mig mer.

Hans lillasyster valde att börja på internatskola i årskurs 9 just för att hon saknade umgänget med jämnåriga, men hemskolades åter i årskurs 11 och börjar nu i höst vid Cornell University. För Thomas fanns en scoutförening och idrotten som gav sociala kontakter. Samtidigt vittnar Elisabeth Langby och Lisa Angerstig, som mött många hemskolade barn, om att de är betydligt bättre på att umgås med barn i andra åldrar och med vuxna.

 

Ambitiösa akademikerföräldrar som Elisabeth Langby och hennes man kanske kan nå bra resultat, men hur är det med andra grupper som hemundervisar? I de studier som gjorts av den växande gruppen hemskolade i USA anger omkring en tredjedel religion som en anledning till detta val, och omkring 75 procent av hemskolande föräldrar är aktivt troende. Det finns också en frihetlig vänstertradition från 1970-talet som kallas unschoolers och där pedagogiken handlar om att följa barnens val och intressen på ett naturligt sätt.

Därför är det kanske förvånande att de studier som finns visar på betydligt bättre studieresultat för hemundervisade barn, jämfört med barn som gått i skolan. En större studie av Lawrence Rudner vid University of Maryland 1998 på 20 760 hemundervisade elever citeras ofta. Den visar inte bara konsekvent betydligt högre resultat bland hemskolade än genomsnittet i offentliga och även privata skolor, utan också att lågutbildade föräldrar lyckas betydligt bättre med att hemutbilda sina barn än vad skolan lyckas med barn från samma bakgrund. En senare studie (Belfield och Levin, 2005) menar att det mesta av de överlägsna resultaten kan förklaras med faktorer som föräldrarnas bakgrund. Korrigerat för detta presterar hemundervisade elever i klass med privatskolade och båda dessa grupper betydligt över dem i offentliga skolor. Faktum kvarstår att trots de udda metoderna och motiven att hemundervisa, och att det sker till en betydligt lägre kostnad än skolgång (oräknat förlorad inkomst för en helt eller devis hemmavarande förälder) så indikerar studierna snarare högre än lägre prestation. Eleverna som hemundervisats tycks också vara betydligt mer involverade i föreningsliv och socialt arbete och vara nöjdare med livet.

Resultaten kan förstås kritiseras och ifrågasättas. De hemundervisade i studierna har frivilligt gjort samma tester som är obligatoriska i skolorna, och det kan finnas ett bortfall av hemundervisade som presterar dåligt. Dessutom finns många brister i de amerikanska skolorna. Men den empiri som finns måste sägas vara svår att förena med uppfattningen att hemundervisning bara undantagsvis kan ge ungdomar lika bra förutsättningar som skolgång. Om något talar empirin för motsatsen.

– Jag vet att det finns olika studier men jag kan inte uttala mig om deras meriter. Jag har inte studerat resultaten särskilt noga.

Det är svaret jag får från statssekreterare Bertil Östberg när jag för de empiriska resultaten på tal.  Östberg säger att svensk undervisning ska vila på vetenskaplig grund, beprövad erfarenhet och befrämja vissa värden. Men erfarenheterna från hemundervisning tycks inte vara intressanta.

Östberg menar att det skulle kräva ”en jättekontrollapparat” för att kunna garantera att hemskolade elever fick del av samma studieplan. Ändå tycks andra länder och universitet klara av att utvärdera elevernas kunskaper och färdigheter. Finland, Åland och Danmark i vår nära omgivning ställer alla krav på att eleven ska få kunskaper och färdigheter, snarare än på att de ska gå i skolan, en utbildningsplikt snarare än skolplikt.

Det beror så klart lite på vad man kräver. För att komma in på Stanfords universitet i USA krävs att man ska ha följt ”en seriös, rigorös studiekurs som omfattar humaniora, vetenskap, matematik, samhällsvetenskap och språk”, däremot behöver man som hemundervisad inte ens ha följt de färdiga hemskolningsprogram som finns. När Barn- och ungdomsnämnden i Uppsala avslog Per och Lisa Angerstigs ansökan om att få hemundervisa Isak i årskurs sex gjordes det med motiveringen: ”Det framgår inte hur föräldrarna har möjlighet att bedriva en undervisning som är identisk med den undervisning som bedrivs på [den lokala skolan]”. Kravet att hemundervisning ska ge någon breda och djupa kunskaper och färdigheter går att uppnå på många olika sätt, krävs i stället att formen och upplägget ska vara exakt som i skolan blir det svårare.

I dessa olika krav finns en ideologisk och filosofisk motsättning. Jag frågar Bertil Östberg om det finns några elevprestationer eller andra forskningsresultat som skulle få honom övertygad om att hemundervisning fungerar. Han är tveksam.

– Det handlar inte bara om höga studieresultat eller att delta i föreningslivet. Hur garanterar vi exempelvis att undervisningen är icke-konfessionell och inkluderar alla moment?

 

Farhågan från de hemskolningskritiska handlar inte om studieresultat eller något annat som kan mätas eller bedömas. Det handlar om vad barnen inte får bli. De får inte bli som sina föräldrar. I Sverige kan vi tolerera det mesta, men inte tanken att barn kan växa upp och bli exempelvis lika feta, religiösa eller korkade som sina föräldrar. Den tanken får inte sällan de mest livsstilsliberala att kräva att staten ska ingripa.

Blir barnen som sina föräldrar av hemundervisning då? Enligt biologen Steven Pinker bör vi inte vara särskilt oroliga för det. Föräldrarnas uppfostran har marginell betydelse för hur barnen blir som vuxna. Vännerna har större betydelse, och även hemskolade barn har vänner.

Lisa Angerstig tittar förfärat på mig när jag berättar att svenska myndigheter är rädda för att hon försöker förneka barnen valmöjligheter och att barnen ska indoktrineras med ensidiga uppfattningar om de inte går i skolan.

– Det där är nazisnack! Hemskolning syftar till att upptäcka barnens egenskaper och intressen och uppmuntra dem så mycket det bara går. Det är den totala motsatsen till indoktrinering och avskärmning.

Jag frågar hemskolade Thomas Atmer om han upplevde det som att föräldrarna försökte förneka barnen valmöjligheter genom att hemskola.

– Jag har aldrig upplevt att några föräldrar hindrat sina barn från att välja att gå i skola. Den valmöjligheten finns alltid. Föräldrarna försöker så klart vara goda förebilder, men vad är fel med det?

Thomas går förvisso i föräldrarnas fotspår med högre akademiska studier, men på helt andra ämnesområden. Han vill kunna utveckla nya energislag.

En farhåga är annars frigörelsen från föräldrarna. Hur ska den gå till om barnen undervisas i hemmet? I familjen Angerstig verkar i alla fall inte barnen vara särskilt hårt hållna. Att familjen är församlingsmedlemmar hindrar inte att barnen spelar våldsamma datorspel på storbildsskärm i källaren med sina vänner. När äldste sonen Erik visade intresse för graffiti fick han sprayfärger och källarväggen till sitt förfogande. Han har också tillstånd att klottra vad han vill på väggarna i sitt eget rum, vilket utnyttjats flitigt.

Erik har också blivit tagen av polisen för sitt måleri. Han hade med några vänner fått tillåtelse att måla på uppstaplade höbalar intill en lada. Det gjorde de klockan ett på natten. Plötsligt kom en polisbil som körde hem dem till föräldrarna eftersom poliserna inte trodde på förklaringen att de var ute och målade med föräldrarnas och ägarens tillstånd. ”Men varför är de ute klockan ett på natten och målar?” frågade polisen. Lisa ger ifrån sig ett läte som bäst låter sig översättas som ”Meh!”, slår ut med armarna och återger vad hon svarade poliserna: ”Hur spännande hade det varit mitt på dan?”

Jag undrar om Jan Björklunds skola har något liknande att erbjuda målarsugna elever.

På väggen i sitt rum får Isak Angerstig dekorera som han vill.

På väggen i sitt rum får Isak Angerstig dekorera som han vill.

Fakta: Rätten att hemundervisa

Både FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och EU:s rättighetsstadga slår fast föräldrars rätt att välja en utbildning för sina barn i enlighet med sina övertygelser. Denna föräldrarätt hamnar ofta i konflikt med anspråk att via utbildningen fostra till vissa gemensamma värden eller uppnå politiska mål.

Konflikten har ställts på sin spets i Tyskland som gått före Sverige med ett närmast absolut förbud mot hemundervisning. De 600–1  000 familjer som trotsar förbudet gör det främst av religiösa skäl och för att slippa sexualundervisning i skolan. Böter på tiotusentals kronor och fängelsedomar har förekommit.

I september 2006 gick Europadomstolen för mänskliga rättigheter på den tyska statens linje. Europadomstolen menade att staten står på barnens sida och att föräldrar inte får avstå från obligatorisk undervisning för att följa sina övertygelser. ”Skolor representerar samhället, och det är i barnens intresse att bli en del av det samhället. Föräldrars rätt att utbilda går inte så långt att de får beröva barnet de erfarenheterna.” Domstolen för också ett resonemang om att hemskoleförbudet behöver upprätthållas för att undvika ”framväxten av parallella samhällen som bygger på separata filosofiska övertygelser” och pekar på vikten av att integrera minoriteter i samhället.

I USA ses olikheter i pedagogik, ämnesval och inriktning mer som självklara delar av ett pluralistiskt samhälle än som hot mot detta. I januari 2010 fick den första tyska familjen som förbjudits att hemundervisa sina barn av detta skäl asyl i USA.

 

Fakta: Hemundervisning i Sverige

Enligt den nya skollagen tillåts hemundervisning i enstaka fall, främst i de lägre årskurserna. För tillstånd krävs att någon speciell yttre omständighet föreligger, som att barnet bor i glesbygd eller behöver särskild vård. Tillståndet prövas på kommunal nivå.

Tillsåtånd kan också medges om barnen exempelvis medverkar i en filminspelning. Föräldrarna har däremot inte rätt att av religiösa eller filosofiska skäl undervisa barn i hemmet.

Tidigare praxis har varit generösare och familjer som vill fortsätta hemundervisa har under våren exempelvis flyttat till Åland för att kunna fortsätta med detta. Andra familjer har dömts för brott mot skolplikten och betalar böter för varje dag barnen inte är i skolan. De kan överstiga 100 000 kronor per år.

Artikeln publicerad i Neo #4 – 2011

En kommentar

  1. Lågt valdeltagande som frihetligt sundhetstecken | Under tallen says: 20 april, 2014 kl. 09:47

    […] människor som idag t ex vill stanna hemma och ta hand om sina egna barn, eller sådana som vill hemundervisa dem istället för att sätta dem i den sämsta skola Sverige haft sedan åtminstone […]

    Svara