Krönika:

Att flytta är ingen mänsklig rättighet

Invandring, forskning och etik

av Nils Lundgren

”Sverigedemokraterna fick 13 procent och blev vågmästare, därför att invandringskritiska väljare inte hade alternativ att rösta på. Det är djupt olyckligt att ett järnrörsparti med naziursprung fått politisk ensamrätt till invandringskritiken.”

Så skrev jag i Neo nr 6 ifjol. Jag hävdade att invandring är en legitim politisk fråga och att demokrati kräver debatt. Det duger inte med ”en docerande överhet som föreläser för undersåtar”.

Hur har det gått? Börjar vi få en intressant invandringsdebatt med partiskiljande ställningstaganden? Knappast! Det ordas om solidaritet och integration utan rimlig anknytning till forskningen på området och till centrala etiska frågor. Bland annat följande forskningsresultat och etiska frågor måste upp på bordet.

Enligt forskningen är de direkta ekonomiska effekterna av invandring långsiktigt små. Det är de sociala och kulturella effekterna som avgör. Invandrare medför humankapital och om detta är högre än värdlandets befolknings gynnas denna. Därtill bär alla på det som Robert Putnam kallar socialt kapital, en ömsesidig tillit. Ju mer socialt kapital, desto mindre våld och konflikter och desto högre levnadsstandard i ett samhälle, allt övrigt lika.

De ekonomiska, sociala och kulturella effekterna styrs därför av hur mycket humankapital och socialt kapital invandrarna medför. Invandrare kommer ofta från länder som är fattiga och konfliktdrabbade just genom brist på sådant kapital. Det avgörande är därför hur snabbt de integreras i arbetslivet, bygger upp sitt och sina barns humankapital genom utbildning och förvärvar socialt kapital som befordrar tillit och därmed ett någorlunda hederligt och laglydigt samhälle.

Kan invandring bidra till att vår äldreomsorg fun-gerar i framtiden? Den danske nationalekonomen Torben Andersen finner i sin forskning att invandrare till de nordiska länderna i genomsnitt har mindre humankapital, fler barn och fler äldre släktingar än de inhemska befolkningarna. Eftersom de därmed minskar antalet förvärvs-arbetande per försörjd och betalar mindre i skatt, försämrar sådan invandring finansieringen av den nordiska välfärdsstaten. Om vi däremot, likt Kanada, bara släpper in välutbildade människor och motverkar anhöriginvandring, kan värdlandets befolkning vinna mycket genom så kallad brain drain.

Och så tre etiska frågor.

Asylrätten är helig. Ingen får skickas tillbaka. Nationell uppslutning bakom denna princip kräver dock att svenska folket litar på att det rör sig om asylberättigade och inte bara om människor som tycker att livet här verkar bättre än hemma.

Är internationell migration en mänsklig rättighet eller har vi rätt att avvisa ekonomiska invandrare? Mitt svar nu är att vi har den rätten. Medborgarna i en framgångsrik stat äger kollektivt enormt stora tillgångar i form av infrastruktur, fastigheter och företag och har dessutom byggt upp socialt kapital som möjliggör ett välfungerande socialt och ekonomiskt system. Människor från andra delar av världen kan inte ges rätt att fritt flytta in och ta för sig av denna kollektiva egendom. Men vad säger våra politiska partier?

Antag att vi låter nio miljoner invandra till Sverige och att detta försämrar livskvaliteten för den inhemska befolkningen en del, men förbättrar tillvaron mycket mer för invandrarna. Med ett utilitaristiskt synsätt har världen då blivit bättre. Men svenska folkets majoritet kanske inte är utilitarister. Hur gör vi då? Det bestämmer svenska folket i val efter klargörande debatt.