Nästa kämpande liberal är en bekanting från bloggosfären. Någon konventionell politiker är han däremot inte, Centerpartiets Johan Hedin.

Politiker landet runt verkar ofta tro att deras uppgift är att lösa medborgarnas alla problem, medan det i själva verket borde gå ut bereda människor utrymme att hitta sina egna lösningar.

En del – även på högt uppsatt nivå i lagstiftningssystemet – verkar på nåt sätt förväxla rollen som lagstiftare med rollen som universums härskare. Man verkar tro att politiken handlar om att göra en lång lista med allting, besluta sig om varje sak är bra eller dålig och därefter sträva efter att antingen förbjuda saken eller göra den obligatorisk.

Medborgare anses helt enkelt sämre bemedlad än staten att fatta beslut för sig själv och för sitt liv.

Detta är sprunget ur en idétradition vars livsluft kommer från att utse en eller annan grupp som ”svag” och därför av oklara skäl oförmögen att klara sig själv. Det finns i detta en politisk kultur som exploaterar och missbrukar människors naturliga förmåga att känna sympati för den som har det svårt, vilket gör det nödvändigt att ständigt mata in nya offer i det politiska samtalet.

Det kanske också är därför det talas så lite om företagande i valrörelsen. Det är ju sällan synd om oss. (Jag är själv företagare på heltid sedan snart 10 år) Vi förverkligar drömmar och kämpar på, har makt över våra liv och ibland över andras. När det går bra tjänar vi bra med pengar och går det dåligt anser de flesta företagare nog att vi bara har oss själva att skylla.

För den som tror att politikens roll är att lösa människors alla problem riktas blickarna sällan mot företagarna, eftersom företagarnas problem sällan omskrivs i hjärtskärande kvällstidningsreportage. Icke desto mindre är företagen absolut livsnödvändiga för att samhället ska fungera. Dels genom att tillhandahålla alla varor och tjänster förstås, men också för att folk ska ha någonstans att jobba.

De som tror att politikens roll är att lösa människors alla problem, tror nog också att det är statens uppgift att tillhandahålla sysselsättning. Det är det inte. Däremot borde mycket mer av politiken gå ut på att få staten att sluta sabba för alla de som sliter och försöker få sina företag att slå rot och börja växa.

Den största kostnaden för de allra flesta nystartade företag är skatterna. Och dessa måste in oavsett om du har mat på bordet eller inte. För när politikens roll är att lösa människors alla problem går statens behov före dina.

Det finns många viktiga frihetsfrågor, men de som rör företagandet är så jäkla viktiga för att det kan lösa ett annat frihetsproblem: med större frihet för företagen ökar deras möjligheter att skapa expansionsutrymme och anställa – på så vis kan ett annat stort och akut frihetsproblem lösas: det att många människor inte får jobba och tjäna sina egna pengar, utan är beroende av samma stat.

Alla frihetsinskränkningar bör vägas på guldvåg och de frihetsinskränkningar som drabbar företagen är inget undantag. LAS med sina turordningsregler lägger en gigantisk ofrihet i knät på den som har vågat anställa. Skatter har vi avhandlat ovan, regelkrånglet är vida känt. Det kommer också krav på statistikuppgifter och registerfrågor då och då som du som företagare vid hot om vite är skyldig att lägga din arbetstid på. (En annan ofrihet drabbar den företagare vars affärsidé är att starta en vinbutik.)

Dessa frågor har jag för avsikt att driva även framöver, i eller utanför riksdagen.

Mattias kommentar: Johan Hedin är en bra kandidat. Inte bara för att han är en mycket trevlig och liberal person, utan också för att han har en egen plattform utanför partipolitiken. Sådant ökar integriteten och oberoendet gentemot partipiska och -ledning. Som sjättekandidat på en Stockholmslista med många goda konkurrenter blir det dock ett kryss av feelgoodkaraktär om man ändå ska rösta på centern. Någon reell chans att komma in har inte Hedin.

Johans kommentar: Johan Hedin är en av mina absoluta favoritkandidater. Som Mattias påpekar behöver han inte politiken för att kunna njuta av livets goda. Han är tillräckligt framgångsrik för att betala sina egna middagar. Det inger förtroende. Men viktigare än hans obestridda kompetens och liberala kompass är faktiskt hans livsnjutande hållning till livet. Jag är smått allergisk mot distanslösa politikertyper som likt prussiluskor hötter fingrarna. Hedin är raka motsatsen till alla sådana politiker. En engagerad snubbe som kan ha politiken eller vara utan. Det är just sådana vi behöver få fler av.