I Neos serie om frihetliga riksdagskandidater har det blivit dags för en centerpartist från Stockholm. Elisabeth Thand Ringqvist, scenen är din!

Presidentkandidaten Barry Goldwater sade en gång att extremism i kampen för frihet inte är en odygd. Det behövs starka och radikala röster i debatten, men det behövs också de som tar liberala positioner i för Sverige akut brinnande frågor. Jag söker ett mandat för det fria entreprenörskapets förutsättningar och något som skulle kunna betecknas som vardagsfrihet. Jag vet att det hjälper till att flytta den frihetliga agendan åt rätt håll även om jag som politiker inte är den som sätter ut den libertarianska hörnflaggan.

Om den generation som idag växer upp ska kunna leva i välstånd och med välfärd utan stora hål så måste var och en ges möjlighet att bidra efter sin förmåga. Eget ansvar är det enda som kan få människor att göra de stordåd som behövs. Människor som har ansvar måste tänka på framtiden. Det märkliga med ökat ansvar är att det ger både kurage och försiktighet.

Ansvar gör att människor gör en mer korrekt bedömning av vilken risk man tar för sin hälsa, ekonomi, framtid, men inte minst för varandra. När man har ansvar för något så vet man att ett agerande idag påverkar morgondagen, och med ansvar så har man också sitt eget fulla mandat att satsa på det man själv tror på.

Därför är tjatet om entreprenörskapet så vikigt. Arbetaren är fortfarande normen och företagaren devianten från kollektivet. Företagsagendan kan inte stanna vid tomma ord utan det svenska skattesystemet måste reformeras för att bli konkurrenskraftigt i en globaliserad ekonomi. Världsunikt låga premier för högre utbildning och exceptionellt låg avkastning på hårt arbete är våra största hinder idag.

Framtidens välfärdssamhälle kan inte underhållas med begränsningar på den fria rörligheten för arbete och kapital. Den vägen leder enbart till stagnation när mer dynamiska ekonomier minskar Sveriges attraktionskraft. Vi har valet att omfamna globaliseringen och ta del i, och hjälpa till att öka, det globala välståndet. Eller att ge upp, krypa ihop i ett hörn och hoppas att det blåser över.

Företagande, innovation och tillväxt gynnas också av avregleringar, omregleringar och privatiseringar. Därför hör entreprenörskap och frihetsfrågor så nära samman. De leder båda till en mindre stat men också att människor kan göra just de val som passar dem. Det handlar om förskola, skola, möjlighet att köpa tjänster i hemmet, sjukvård, äldreomsorg. Det ger en friare vardag och nya marknader för entreprenörskapet.

Jag har tagit, och kommer fortsätta att ta strid för ståndpunkten att friheter och rättigheter är individuella och inte tillhör någon grupp. Frågor om att säkra individers friheter och rättigheter kan mycket väl drivas i grupp, men gruppen kan inte definiera behoven. Oavsett om det baseras på jämställdhetsvälvilja eller religion.

Sverige behöver fler hoppfulla människor som tänker på framtiden istället för att kollektivt tänka på några i minnet förhärligade år mellan 1950 och 1980. Jag är övertygad om att summan av alla individers framtidsdrömmar är betydligt större än en kollektiv, av staten identifierad, lågriskdröm.

Jag kandiderar till riksdagen för att jag känner att jag har modet, kunskapen och erfarenheten att faktiskt påverka politiken i en liberal riktning.

Mattias kommentar: Jag tror aldrig jag hört ett så högt och samfällt mumlande som när Fredrik Reinfeldt i ett tal för näringslivsfolk och timbroiter retoriskt frågade vem som minns en politisk förlorare. “Barry Goldwater” mumlades det i bänkraderna. Och visst, ibland är det svårt att både vara principiell och vinna val, men att som Goldwater lägga grunden för decennier av liberaliseringar under Reagan och därefter är inte så pjåkigt. Men skulle en halv Barry Goldwater ha lyckats dubbelt så bra? Det tror jag inte, och därför blir jag lite skeptisk till Elisabet Thand Ringqvists positionering. En mellanposition kan man väl ha om man tror på den, men inte som taktik. Och en centerpartist som profilerar sig för entreprenörskap kommunicerar kanske inte the cutting edge av politiskt entreprenörskap.

Johans kommentar: Elisabeth Thand Ringqvist har tidigare tillhört kretsen runt Maud Olofsson, och har som sakkunnig på Näringsdepartementet bidragit till att minska det statliga ägandet och drivit på för förändringar på arbetsmarknaden. Talet om entreprenörskap är måhända inte särskilt originellt, men det är viktigt. Delar av Centerpartiets reformambitioner har krossats under Finansdepartementets moderata klack, så ett kryss för Elisabeth är ett sätt att markera mot den moderata mittenpolitiken, för den som så önskar.