I Neos jakt på frihetliga riksdagskandidater har det blivit dags för den första kristdemokraten, och den första som inte kallar sig liberal. Sara Skyttedal, 24, vice ordförande i KDU, kommunpolitiker i Haninge och innehavare av plats 13 på Kristdemokraternas riksdagslista i Stockholms län:

Klassiska liberaler brukar ju, som vi alla vet, förespråka en nattväktarstat. I detta sammanhang måste jag erkänna att jag tycker att statens ansvarsområde bör sträcka sig något längre än vad en sådan skulle tillåta. Dock vill jag ändå fästa uppmärksamhet på de tre libertariangodkända budgetposterna – polis, rättsväsende och försvar. Man kan inte direkt påstå att de har varit högt upp på någons  prioriteringslista. Då är det inte bara till förmån för vård, skola och omsorg som de har fått ge vika, utan till väldigt mycket rent trams. Trots att det är dessa grundläggande funktioner som garanterar fortlevnaden av den frihet och alla de värden som vi håller kära, så har de nu hamnat i skymundan även i valrörelsen.

Jag tycker att det är dags att vi får valuta för skattepengarna och lägger mer fokus på det som verkligen är viktigt. Lag och ordning är den fråga som jag fokuserar mest på i min riksdagskampanj. Högre straff och fler poliser är två av de vanligaste stridsfrågorna på området. Det är krav jag gärna skriver under på och också något jag argumenterar för så fort jag får chansen, men det finns lösningar inom närmare räckhåll än vad man kan tro.

Trygghet och säkerhet är grundläggande för staten, men också en fråga som ligger nära medborgarna. Rättspolitiken måste ha långsiktiga mål som att se till att Sverige närmar sig EU-snittet för antal poliser per invånare (idag når vi knappt upp till hälften), men det kan också handla om något så enkelt som att stoppa den rena idiotin att släcka ner lampor i parker av miljöskäl och på så sätt minska tryggheten på stan.

Något annat som är viktigt för mig är att bekämpa andra politikers klåfingrighet, speciellt när det gäller familjen. Ett område där även liberaler med diverse prefix valt att förespråka fler regleringar.

Vissa verkar tycka att avtalsfrihet är bra så länge det ökar människors oberoende av varandra. Jag ser inget problem med att människor är beroende av andra. Tvärtom behöver vi öka gemenskapernas betydelse, särskilt om vi vill ha en mindre stat. Ett bland flera förslag i den riktningen är frivillig sambeskattning.

De flesta länder i Europa har möjlighet för gifta par att dela upp skattetrycket mellan sig. Det är dags att även Sverige inte bara betraktar par som en enhet när bidrag ska betalas ut, utan även ge dem möjlighet att betala in sin skatt gemensamt.

En mindre stat kräver ett starkare samhälle. Jag vill kämpa mot båda dessa mål om jag kommer in i riksdagen.

Mattias kommentar: Sara Skyttedal är en frisk fläkt i debatten med förslag som kräver eftertanke. Frivillig sambeskattning är genialiskt ur ett institutionellt rättviseperspektiv eftersom det skulle jämna ut skattebördan för familjer med samma inkomster. Det skulle förvisso lösa sig ändå med platt inkomstskatt, som dessutom är enklare. Kan hon dessutom para ihop insikten om färre lagar och regleringar med det faktum att polis och rättsväsende skulle spara stora resurser på att inte ha morallagar mot vuxnas frivilliga sexköp och narkotikabruk eller hårdreglering av tobak och alkohol så skulle hon bli riktigt slagkraftig.

Johans kommentar: Ah, this I like! Europa har inte direkt någon tradition av frihetlig konservatism. Den mest kända profilen i detta fack, Margaret Thatcher, var ju på många sätt en främmande fågel även inom sitt eget parti. I USA visar dock namn som Barry Goldwater och Ronald Reagan att konservativa stundtals kan spöa liberaler i frihetlighet. Skyttedals mest pregnanta slutsats är att liberaler ofta bara försvarar frihetlig politik när den gynnar deras intressen, och många socialliberalers hållning i familjepolitiken visar att hon har en poäng. Från sin trettondeplats i landets största valkrets ligger hon väl inte jättebra till, men håll ögonen på den här tjejen under åren som kommer!