Flerpartikoalitioner har en olycklig tendens att locka fram partiernas sämsta sidor. Partierna mutar in de områden där de vill reglera och styra som mest. Detta har tidigare med närmast ödesdiger precision drabbat Alliansen som formerat sina ministerposter enligt detta mönster: kristdemokratiskt moraliserande i folkhälsofrågor, folkpartistiskt skråväsende för skolan, centerpartister basande för jordbruksstöd och moderater som kramar arbetsmarknadsregler, ja ni fattar.

Nu ser vi hur samma sak drabbar de rödgröna. Det kanske från liberalt håll inte var mycket att hoppas på från början, men man hade åtminstone kunnat drömma om att v och mp gick ihop om exempelvis att riva upp några av de värsta övervakningslagarna från senare tid, datalagringsdirektivet, IPRED, FRA-lagen etc, att de markerade en ökad öppenhet för invandring och asylrätt och en skepsis till överstatlig maktkoncentration i EU. Alltmedan socialdemokraterna håller de båda mindre partierna stången i utgiftskaruseller och fåniga regleringar.

Den rödgröna valplattformen grusar alla sådana förhoppningar. Invandringen nämns knappt, mer än att det kommunala självstyret ska inskränkas och flyktingar kunna placeras ut av staten. Samtidigt vet vi att socialdemokraterna vill ha striktare regler mot arbetskraftsinvandring, med bland annat fackligt veto. På integritetsområdet är det enda konkreta beskedet att vi ska få en ny FRA-lag, efter parlamentariskt utredande. Och mindre makt i Bryssel kan vi se oss i stjärnorna efter med en rödgrön regering som ”vill använda det svenska EU-medlemskapet för fler jobb, bättre klimat, ökad jämställdhet och starkare konsumentskydd.” En regleringsflod utan fördämning alltså, och inte ett ljud om att exempelvis minska EU:s jordbruksstöd eller öppna för handel med de fattiga ländernas viktigaste exportvaror: livsmedel och textilier.

Miljöpartiet har istället fått in skrivningar ett helt avsnitt om en giftfri vardag, vilket i praktiken brukar betyda förbud och byråkratiska kontroller. Grattis.

Går man till själva innehållet i valplattformen är modeordet för dagen: lyft. De rödgröna har enats om ett kvalitetslyft i förskolan, som bland annat består i ett kompetenslyft för förskolans personal. Det utlovas vidare ett ungdomslyft, som går ut på att arbetslösa ungdomar ska gå i gymnasiet och ett framtidslyft som ska skicka ännu fler grupper genom gymnasieutbildning (det lyftet kommer dock först i, ja, framtiden). Det hela garneras med ett skolkökslyft.

Det är klart, de 12 miljarder mer än regeringen som utlovas till vård, skola och omsorg är en försvinnande liten del i en kommun- och landstingsbudget på 724 miljarder (2007). Då räcker det bara till små lyft här och var. Lyft som väl mest kommunicerar att folk – framför allt myndiga ungdomar – inte förmodas kunna ta hand om sig själva utan behöver utbildas, vidareutbildas och hamna i åtgärder.

Plattformen är på det hela taget lite som att läsa en femårsplan över förväntade produktionsmål, komplett med ”ambitionen att lärartätheten ska öka till nio lärare per 100 elever”, max fem barn per anställd i barnomsorgen, 80 kronor i månaden för a-kassan. Och så ska Arbetsförmedlingen bli en Kompetensförmedling som inte förmedlar arbeten utan försäkrar vår kompetens. Det ger säkert fler jobb, åtminstone på själva myndigheten.

Jag hittar vid en första genomläsning inte ett enda förslag som minskar statens makt. Det är höjda statsutgifter och mer regleringar för hela slanten. Eller jo, ett om man räknar sänkt restaurangmoms. En liten, styrd och villkorad frihetsökning som man även kan få av alliansen. Samt en vag utfästelse om eventuella skattelättnader för småföretag (generellt förväntas konkurrenskraften stärkas av forskning och statliga investeringsfonder) Det var det hele.

P.S. Se även Johan Ingerös kommentar hos proffstyckarna. D.S.