Lästips i mellandagarna

Moderate riksdagskandidaten Johnny Munkhammar avslöjar på politikerbloggen att Systembolagets stort uppslagna kampanjer som förespeglar stora skadeökningar till följd av liberalare alkoholpolitik i stort sett saknar grund. Källan till de drastiska scenarierna är en insändare från några inom sitt fält rätt kontroversiella forskare. Att Statens folkhälsoinstitut producerat det undermåliga underlaget åt Systembolaget aktualiserar nedläggningskravet för denna moraliserande myndighet.

Och när regeringen inte satsar miljarder på jobbcoacher av tveksam kvalitet, så bränner de pengar på kommunala byråkrater, visar Timbro idag.

Storbråk hos kristdemokraterna i Stockholm

I nya numret av Neo har jag i artikeln Så ska det låta analyserat agendan hos dem som vill förändra kristdemokraterna, men landade i slutsatsen att förändringen förmodligen blir ett ytligt fenomen. Partiledaren Göran Hägglund som i somras ville förbjuda förbuden i medialt populära utspel mot kultureliten, hade redan inför förra valet medialt populära utspel, som då handlade om förbud mot bland annat ungdomars delatagande i dokusåpor. Däremot finns många djupt engagerade kristdemokrater som på allvar vill förändra partiet, och det i andra riktningar än vad som vanligtvis tillskrivs dem.

Idag kommer stöd för min tes att kristdemokraternas förnyelsearbete gått i stå. Kristdemokraternas nomineringskommitté i Stockholms län har internt presenterat resultatet av provvalet och sina egna nomineringar. Där framgår att man flyttar ner utmanaren i landstingsvalet Erik Sjöstedt från hans fjärdeplats i provvalet till tionde plats på landstingslistan. (Notera även hur de första nio kandidaterna presenteras på hemsidan, och det är svårt att inte se det som en allvarlig markering mot nykomlingen som öppet utmanat sittande ledaren Stig Nyman.)

En ung kristdemokrat kommenterar listnomineringarna så här:

Bland toppnamnen (1-9) till landstinget finns inte en enda person som
är under 40 vid valet, detta trots att exempelvis Erik Sjöstedt kom på
fjärde plats i länets provval.

Till riksdagsvalsedeln är det
också tomt på unga kandidater med nya idéer. Den första som är under 30
på listan är undertecknad som föreslås på plats 14.
Nomineringskommittén har avstått från att redovisa ålder på
valsedlarna. Det är förståeligt…

Framförallt så är det en
grupp människor med en relativt smal politisk inrikting som står i topp
på båda listorna. Förnyelsefrånvänt och gammalt luktar det.

Listorna är inte fastställda, det görs på kristdemokraternas nomineringsstämma nästa år. Det lär bli en stormig tillställning, och inte utan ideologiska förtecken. Kanske kan det rentav via medial uppmärksamhet komma att ses som ett test på partiets förändringsvilja.

Häst mot folkgrupp

Sverige är ett land av kyliga temperament, till skillnad
från länder med nävviftande och skäggiga män som vill strypa yttrandefriheten
för någon jämra karikatyr. Detta har vi fått lära oss. Även Fredrik Reinfeldt
har talat om
”den yttrandefrihet som är grundlagsfäst och som är naturlig för oss”. Ska
alltså en svensk åsidosätta yttrandefriheten krävs något betydligt allvarligare
än hån mot religiös tro.

En blondin som hånar brunetter
till exempel.

”Får man verkligen säga som hon gör, det borde vara
olagligt” skriver en upprörd person apropå att TV-profilen och debattämnet Anna
Anka torgfört åsikten att det inte finns vackra brunetter. Det räcker tydligen
med att en blondin ska ha åsikter i ett tv-program för att svenska folket ska
”rasa”, 82 procent av Expressenläsarna tycker på webben att Anna Anka har ”gått
för långt”. ”Vissa säger att de inte vill se henne mer i tv”, skriver Expressen.
Något som, särskilt sedan TV-monopolet avskaffades och nätet tillkom, inte
borde vara helt ogörligt utan att man ”rasar” eller kräver legala åtgärder.

”Ibland undrar man om man lever i ett land eller i ett
skämt” som en annan Anka än Anna Anka, Arne, den tecknade krogfilosofen, uttryckte saken.